Etikettarkiv: Demokrati

Överbryggande socialt kapital kräver både tillit och tolerans

Stenåldern har rönt ett allt större intresse bland folk, inte minst olika dieter samt förra årets julkalender med familjen Hedenhös har inneburit ett uppsving för stenåldern. Men levde verkligen stenåldersmänniskor lika jämställt och harmoniskt som familjen Hedenhös? Ja, det finns en del som tyder på det!

De flesta forskare menar idag att teorierna om den starkes överlevnad är felaktig. Under den period som människan utvecklades från att vara apor till för ca 60 000 år sedan då människan började utvandra från Afrika till Asien, Europa och övriga världen har inga krigsfynd hittats, inga inslagna skallar eller bröstkorgar med spjut i.

Inte heller idén om den strikta uppdelningen i att mannen gick på jakt och kvinnorna tog hand om barnen och sällan lämnande grottan anses vara korrekt. Forskaren och författaren Lasse Berg menar att vi under den tiden levde ett ganska jämlikt liv, vi drog omkring i samarbetande grupper som delade på mat och sysslor.

Vi har varit en otrolig social varelse. Evolutionsbiologiskt har det inte varit särskilt smart att vara aggressiv. Det var den som var snäll, som kunde inordna sig i en grupp och gjorde så att andra hjälpte honom eller henne, som fick vidarebefordra sina gener. Vi har en inbyggd avsky i oss mot stöddiga människor och folk som ska styra och ställa över andra.

Att vi utvecklades till att bli sociala varelser är en viktig orsak till att människohjärnan utvecklades. Det kräver att hjärnan kan tolka andra människors känslor, att förstå den sociala dynamiken. Det är något som kräver mycket mer än styrka.

Att förstå andra människor innebär också en förmåga att anpassa sig efter andra. Detta har i förlängningen också inneburit att vi successivt förbättrat vår förmåga att förändra oss själva efter omgivningen och att vi med tiden kunnat inkludera allt fler människor i de grupper som vi identifierar oss med.

”Det är inte de starkaste som överlever, inte heller de mest intelligenta, utan de som har störst förmåga att förändras”

Charles Darwin, brittisk biolog, teolog och forskare

Vi är bra på att samarbeta, känna empati och anpassa oss efter varandras behov. Evolutionärt är det inte den starke som överlevt, utan de människor som i allt större grupper kunnat hålla sams under längre perioder. Denna tillit är medfödd. Det finns något som kallas spegelneuroner i hjärnan – vi mår bra av att spegla oss i andra. Detta osjälviska drag samt vår förmåga att tänka långsiktigt gör att vi faktiskt kan leva ihop i allt större samhällen.

Men det var också viktigt att hålla sams i gruppen. Den som bröt normerna riskerade att splittra gruppen. Vi har därför en medfödd instinkt att straffa dem som sviker, fuskar eller beter sig själviskt. Men vi bestraffar inte bara fuskare och de som agerar egoistiskt – också den som är annorlunda riskerar att mobbas och stöttas ut från gruppen. Detta är den evolutionära grunden till den främlingsfientlighet vi ser idag!

De flesta är därför väldigt måna om att passa in i den grupp (eller de grupper) som de identifierar sig med. Det finns inget som vi fruktar så mycket som att lämnas utanför gruppen – att bli mobbade, utfrusna eller utsparkade från den grupp som vi vuxit upp i eller som vi vill tillhöra. Vi har en existentiell rädsla för ensamhet. Denna rädsla sitter djupt inpräntat i generna på oss – den som förkastades av gruppen överlevde sällan. Människans mest onda egenskaper kommer oftast till uttryck i samband med grupptryck. Vi är kapabla att utföra de mest fruktansvärda handlingar om vi tror att den egna gruppen förväntar sig det av oss.

Det sociala kapitalets uppbyggnad kan delvis härledas från våra instinktivt uppbyggda känslor och beteenden. Man brukar skilja på inbundet och överbryggande socialt kapital, där det inbundna sociala kapitalet i hög grad är biologiskt nedärvt medan det överbryggande i högre grad påverkas av vår miljö och kultur. Det inbundna sociala kapitalet faller naturligt för människor. Att känna empati och vilja att samarbeta med människor inom familjen, bland vänner och bekanta eller andra som vi identifierar oss med är ett nedärvt beteende från stenåldern. I ett homogent samhälle litar folk på varandra för att de liknar varandra.

Det överbryggande sociala kapitalet är svårare att bygga upp. Det uppstår när människor från olika kulturella, sociala, ekonomiska och etiska sammanhang möts och påverkar varandra utan att konflikter uppstår – när det skapas positiva kontaktytor över gränser som annars kan utgöra en grund för misstro. Det överbryggande sociala kapitalet byggs upp genom människors positiva erfarenheter av varandra och på tillitsstärkande normer och värderingar som ofta kan härledas från landets eller platsens historia.

Inom politiken går det en stark skiljelinje mellan Sverigedemokraterna (SD) och övriga partier. SD anser att det är svårt att bygga ett starkt överbryggande socialt kapital – speciellt med människor från andra kulturer. Vi är biologiskt programmerade att främst känna empati och tillit till dem vi identifierar oss med. Vi bör därför sträva mot ett så homogent samhälle som möjligt. Mångfald skapar oro och otrygghet. Övriga partier menar däremot att ett öppet och tolerant samhälle är och historiskt har varit nyckeln till fred, välstånd och ekonomisk utveckling. Utveckling kommer av nya idéer, kreativitet och innovationsskapande. Kvaliteter som sällan uppkommer i homogena och trångsynta miljöer där människor tvärtom fryses ut om deras idéer eller sätt att vara avviker för mycket från rådande normer.

Under det senaste året har jag ofta sökt på Internet efter artiklar om socialt kapital och det har inte varit ovanligt att jag kommit in på sidor med främlingsfientligt innehåll. Det oroar mig! En del Sverigedemokrater är ganska pålästa om detta ämne och hänvisar till forskning som visar att det sociala kapitalet kan påverkas negativt i samhällen med stor mångfald. Det finns en viss sanning i detta – tilliten och det inbundna sociala kapitalet tycks minska något i mångkulturella samhällen. Men jag vill hävda att det inte gör något! Det viktiga för ett land som vill utvecklas på ett bra sätt och nå en hög generell välfärd för befolkningen är att hitta en bra balans mellan tillit och tolerans – det är då det mer betydelsefulla överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt.

I boken ”Den svala svenska tilliten” visar Lars Trägårdh, Susanne Wallman Lundåsen, Dag Wollebæk och Lars Svedberg att lokalsamhälletilliten[1] ofta är större i små homogena kommuner i lands- och glesbygd än i storstadskommunerna Malmö och Sundbyberg. Enligt Sverigedemokraternas logik skulle dessa kommuner utgöra en förebild för andra att ta efter – få invandrare samt en homogen befolkning där folk litar på varandra. Men är detta verkligen ett ideal? Det stämmer att människor i lands- och glesbygd ofta litar på varandra och kanske hjälper varandra mer än grannarna gör i en storstad, men skälet till detta är att de ofta känner eller åtminstone känner till vilka de flesta andra är i närområdet. Det är tryggt och bra, men den höga tilliten är delvis en konsekvens av att inflyttningen av människor med annorlunda värderingar och erfarenheter är liten och att de som känner att de inte riktigt passar in ofta flyttar därifrån.

Den amerikanske professorn Richard Florida menar att de mest framgångsrika regionerna i världen präglas av tolerans, pluralism och öppenhet. I ett första steg söker sig konstnärer, bohemer och HBT-personer till dessa platser, i ett andra steg människor som arbetar med kreativa yrken och som ofta trivs i toleranta och spännande miljöer och i det tredje steget söker sig kapitalet och investeringarna dit. Personer som känner en generell tillit till andra människor tycker det är roligare att bo och leva i städer som kan erbjuda en mångfald av människor, bakgrunder och kunskaper. En av de viktigaste konkurrensfördelar som en plats kan ha idag är hög tolerans och tillit, dvs. ett starkt överbryggande socialt kapital. Det kan vara svårt att bygga upp om man inte har det och det går inte att flytta på – det är platsbundet.

”Lika barn kanske leker bäst, men olika barn hittar på nya lekar!”

Det är inget fel med hög tillit, tvärtom, men för att skapa ett modernt, kreativt och väl fungerande samhälle idag krävs det också tolerans. Tillit utan tolerans skapar inskränkta och bakåtsträvande orter med dålig potential för utveckling, medan tolerans utan tillit skapar individualiserade samhällen där var och en sköter sitt. Det är när en ort, stad eller land uppnår balans mellan tillit och tolerans på en hög nivå som det ideala överbryggande sociala kapitalet växer sig starkt. Sverige har hittills lyckats oerhört bra med detta, vilket enligt min uppfattning är vår viktigaste konkurrensfördel. Låt inte Sverigedemokraterna förstöra det!

 

[1] Lokalsamhälletillit är ungefär samma sak som inbundet socialt kapital fast fokus mer på den geografiska ytan än på släkt, vänner och människor man identifierar sig med.

Nettokrati

Det är tydligen andra som haft samma idé som jag kring detta med att ha två röster i ett val – en för och en emot.

Länk till artikel i DN

”Nyckelfrågan i experimentet är om demokrati bara ska handla om vad människor vill ha. Borde den inte också fånga vad vi som kollektiv inte vill ha?”

Henrik Evrell, digital strateg och initiativtagare till studien

Jag tycker det är intressant att fundera i dessa banor även utifrån ett svenskt perspektiv, men som jag skrivit tidigare ska inte nettokrati användas i utvecklade demokratier, utan i tidigare diktaturer som går till val för första gången eller i länder där de politiska institutionerna är svaga.

Nedan finns en länk till studiens Facebook-sida där det finns fler resultat att hämta. Bland annat att 80 procent av miljöpartisterna lägger sin negativa röst på SD. Motsvarande siffror för Socialdemokraterna och Moderaterna är 60 respektive 40 procent.

Länk till undersökningens Facebook-sida

 

 

Partipolitiskt hemskhetsindex

I ett tidigare inlägg på bloggen skrev jag om att medborgarna i f.d. diktaturer som går till val för första gången borde få avge två röster – en positiv och en negativ röst. Med ett traditionellt val är risken stor att det parti som vinner representerar den etniska grupp eller klan i landet som är störst och att dessa då främst ser till sina egna intressen. Med negativa röster skulle väljarna kunna rösta bort de politiker och de partier som inte företräder samtliga landets medborgare på ett bra sätt.

Länk till inlägg – Rösta för och emot

Jag ser inte samma fördelar med denna metod i utvecklade demokratier, men det är ändå intressant att resonera i dessa termer även här. I Sverige redovisar olika opinionsinstitut kontinuerligt vilka partier vi tycker bäst om eller tänker rösta på i nästa val. Mer ovanligt är att fråga om vilket parti vi tycker sämst om. SIFO presenterade för en tid sedan ett hemskhetsindex för de politiska partierna (se längst ned i artikeln). SD intar en svårslagen förstaplats på hemskhetsindexet med Fi och KD på andra respektive tredje plats.

Länkt till artikel i SvD

Sverigedemokraterna och Miljöpartiet har ungefär lika många sympatisörer, men är det självklart att de ska ha lika stor makt? Självklart tycker Sverigedemokraterna, som dock ofta får finna sig i att övriga partier går ihop för att stänga ute deras parti från makten. Men det är relativt få medborgare som tycker illa MP, desto fler som ogillar SD. Är det då inte rimligt att MP ges mer makt än SD, trots att de fått ungefär lika många röster?

Enligt samma resonemang och med statistik från hemskhetsindexet som underlag skulle en regering bestående av socialdemokraterna och miljöpartiet utgöra den bästa kompromissen för Sveriges befolkning. Alla skulle givetvis inte vara nöjda med en sådan regering, men relativt få skulle vara djupt missnöjda. Kanske något att tänka på inför valet i höst?

Colombia – från knarkkrig till fotbollsnationalism

I Sverige ser många människor nationalism som något negativt. Det förknippas med konservatism, invandrarfientlighet och unga arga män som vill flytta tillbaka tiden till ”då män var män och kvinnor var kvinnor”. Såsom nationalismen i Sverige utvecklat sig har den fått något unket över sig.

Men nationalism kan också vara en positiv kraft och något som förenar människor i länder som varit splittrade – där våldet spirat mellan olika grupper och tilliten till landets politiker och institutioner varit noll och intet.

Colombias framfart i fotbolls-VM är ett sådant exempel. Ett land som under årtionden plågats av krig, knark, mord och knarkkarteller, men som är inne i en positiv spiral med demokratiska val, fredsrörelse och ett fotbollslag att hoppas på som förenar tidigare fiender. Läs mer om Colombia i artikeln nedan.

Länk till artikel i Aftonbladet

Brasilien i all ära, men jag hoppas att Colombia vinner VM!

EU-val den 25 maj

På söndag den 25:e maj är det val till Europaparlamentet. Att rösta är både en rättighet och en skyldighet. Tänk på att en utebliven röst, indirekt kan vara en röst på ett parti du absolut inte vill ska få någon makt.

”En kategori förefaller ha ett särskilt stort förtroendekapital i den svårmobliserade gruppen unga: Sveriges mammor!”

Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson på SVT:s valsajt om vilken person som är viktigast för att få unga att gå och rösta

Rösta för och emot

”Democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried”

Winston Churchill, brittisk premiärmininister 1940-45 och 1951-55

Alla demokratier har brister, men knappast någon i Sverige skulle vilja byta bort det mot något annat system. Demokrati är ju grekiska och betyder folkstyre, det innebär i praktiken att medborgarna i allmänna val väljer de politiker som de vill ska representera dem samt att det finns möjlighet att påverka de politiska besluten genom en fri och öppen debatt.

Men många länder som går från någon form av diktatur till ett demokratiskt styre upplever stora brister i det nya systemet. Konflikter mellan folkgrupper som under diktaturen hållits i schack blossar åter upp igen, korruptionen förvärras och samhällets institutioner fungerar ibland ännu sämre än tidigare. I det maktvacuum som uppstår vid övergången är det också vanligt att en del personer med rätt kontakter och möjligheter skor sig grovt på landets gemensamma tillgångar. David Brooks, som är författare, journalist och fristående skribent för Dagens Nyheter, menar att s.k. statskapitalism (t.ex. Kina) i extrema fall kan vara det enda livsdugliga systemet i samhällen där ingen litar på någon annan, i länder där decentraliserad makt kan urarta till gangstervälden.

För hur ska demokrati fungera i länder som tidigare varit diktaturer och som genom historien präglats av nepotism, korruption och undertryckt frustration. Där fördelar i livet har skapats genom tjänster och gentjänster inom de vertikala kontakterna i landets hierarkier, medan de horisontella kontakterna, dvs. civilsamhällets utveckling, ofta setts som hotfullt av de styrande. Och hur kan ett demokratiskt val få mening om nästan alla röstar utifrån vilken klan, stam, religiös grupp eller etnicitet som man tillhör. Politisk ideologi spelar här en underordnad roll, eftersom de flesta sluter upp kring det parti och den politiker som bäst representerar den egna gruppen och man förväntar sig att den som vinner valet främst ska gynna dem.

Eftersom civilsamhället och de demokratiska institutionerna är outvecklade i f.d. diktaturer råder ofta ett utbrett missförstånd kring vad demokrati egentligen innebär. Många tror att det politiska parti som får majoritet i ett demokratiskt val har absolut makt och kan förtrycka landets minoriteter. Men detta är ett beklagligt missförstånd som skapar orättvisor och i förlängningen en misstro mot det demokratiska systemet. Enligt den danske rättsteoretikern Alf Ross utgör istället kompromissen demokratins kärna, förmågan att samarbete trots olika intressen och värderingar. Demokratins etos är svalt, tolerant och resonerande.

Vår integrationsminister Erik Ullenhag sa en gång följande på ett seminarium där jag deltog:

”Det bästa med demokratin är att den kapar bort de värsta dumheterna. De sämst underbyggda idéerna får inget utrymme”

I ett fritt meningsutbyte kommer helt enkelt de sämsta idéerna att få kraftig kritik och sållas bort. Men i f.d. diktaturer som för första gången går till fria val tycks det krävas mer för att sålla bort dumheter som t.ex. förtryck av minoriteter. Hur ska en tidigare diktaturer utan demokratiska traditioner och med en heterogen befolkning utvecklas till en effektiv och väl fungerande stat? Hur ska man kunna motverka att majoriteten skor sig själva och inte förtrycker minoriteterna i landet? Räcker det med enbart en röst för att kapa bort dumheterna?

Nej, jag tror inte det – jag tror det behövs två röster i valen! En positiv röst och en negativ röst. Detta skulle kunna neutralisera de politiska partier och de politiker som inte företräder hela landets befolkning, utan främst ser till sin egen grupps intressen och i många fall även förskingrar statens pengar för egen vinning.

Kärnan i en fungerande demokrati är förmågan att samarbeta trots olika intressen och värderingar. Att finna gemensamma nämnare och uppnå konsensus. Skulle medborgarna i dessa länder få avge både en positiv och en negativ röst, skulle sannolikt det vinnande partiet vara det som bäst kan företräda samtliga medborgare istället för det parti som företräder den klan, stam, religiösa grupp etc. som är i majoritet i landet. Ett ledande parti som vill vinna valet kan inte komma med förslag som flera av de andra grupperna eller minoriteterna i landet är kraftigt negativa till, det skulle inkassera så många negativa röster så att möjligheten att komma till makten undergrävs.

Detta löser knappast alla problem, men intuitivt tycker jag min idé är riktigt bra. Jag vill gärna ha synpunkter. Vad finns det för hinder? Finns det effekter som jag inte har tänkt på? Jag känner mig lite som uppfinnaren i humorprogrammet Lorry där Peter Dalles uppfinnare vecklar ut sina ritningar och förklarar sin ”goda idé” för byråkraten Claes Månsson. Samtliga sketcher slutar med att Claes punkterar idén och att uppfinnaren utbrister ”tänkte inte på det…”