Tillit är något vi ofta tar för givet, men som i själva verket är helt avgörande för att vårt samhälle ska fungera. Utan tillit mellan människor – till myndigheter, institutioner och varandra – faller grunden för både samarbete och demokrati. Ändå hör vi nästan aldrig våra politiker prata om tillit. Det gör mig frustrerad.
För vad händer när människor inte längre litar på varandras avsikter? När vi utgår från att andra bara agerar för egen vinning – för sin egen familj, sitt nätverk, sitt parti – då blir det också rationellt att själv göra samma sak. Varför bidra till det gemensamma när man tror att alla andra bara roffar åt sig? Då går vi från ett samhälle där vi tillsammans försöker lösa gemensamma problem till ett där alla ser om sitt eget hus. Det är en farlig utveckling som vi nu ser.
Tilliten minskar bland unga
Utvecklingen vad gäller tillit går långsamt i fel riktning. Det är framförallt de yngre som nu har mindre tillit till varandra och till samhället än tidigare generationer och det börjar nu med tiden också krypa upp i åldrarna i takt med att den första generationen med lägre tillit blir äldre. Samtidigt minskar tilliten i Sverige genom att äldre människor med högre tillit avlider.
Tillit är inte något som uppstår av sig själv. Den byggs långsamt, i vardagliga möten, i rättvisa beslut, i hur vi bemöts av samhällets institutioner och i framtidstro. Men den kan raseras snabbt – av korruption, polarisering, åsiktskorridorer, lögner, ökad ojämlikhet och av politiska beslut som människor upplever som orättvisa eller godtyckliga.
Det saknas en politisk diskussion om tillit
Jag saknar en tydlig politisk diskussion om vad vi faktiskt behöver göra för att bevara och stärka tilliten i Sverige (och vad som ligger bakom den förhållandevis höga tilliten i främst de nordiska länderna samt i ett 20-tal fler länder). Vi behöver mer än bara hårda tag, snabba lösningar och utökade ROT- och RUT-avdrag. Vi behöver ledarskap som ser till helheten och som vågar prata om de mjuka värdenas hårda kraft.
Tillit är inte en känsla – det är en struktur. Och om vi förlorar den, förlorar vi något långt mer värdefullt än vi kanske inser.
Upptäck mer från Socialt kapital
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Enligt min mening saknas i det närmaste ALLT som kan betraktas som socialt kapital. Du är VÄLDIGT sent ute! Det dröjer sig kvar en ILLUSION om ett sådant liksom illusionen om den svenska välfärden, tryggheten etc. Illusionen ger sig till känna i tillfälliga ryck av medmänsklighet, mest ett sätt att smeka egot, synas medialt etc. Jag kan inte ens föreställa mig Sverige i en krissituation då verklig hänsyn till eller förståelse för människor lyser med sin frånvaro. Ju mer medial existensen blir, ju färre riktiga möten desto värre kommer det att bli. Inte undra på att det sociala kapitalet är på fullständigt utdöende. Skulle kunna ge miljoner exempel på det jag påstår.
Vad gäller det som verkligen underminerar förutsättningarna bör vi, om vi inte redan gjort det, utsätta alla verksamheter som finansieras med skattemedel för en omfattande granskning/utvärdering och enligt mig ett förstatligande. Ingen ska tjäna pengar på människors lidande, åldrande, utbildning mm. Vad gäller rättsväsendet och möjligheten att ens protestera mot sådant som på olika sätt drabbar oss och få rätt gentemot ”övermakten” vad den i det aktuella fallet nu består av är snudd på omöjligt vare sig du har språket i din makt eller ej så UNDRA på att tilliten är ofantligt liten och krympande!
Vi har SÅ många tandlösa myndigheter som ”hanterat” så mycket men som egentligen inte gör något alls mer än håller folk sysselsatta med ärenden som mycket sällan leder någonvart.
Skulle kunna fortsätta i det oändliga, ge massor av konkreta exempel men orkar inte OCH det är just här det farliga träder in! Folk SKITER i att bry sig!! Voilá! Jag ägnade ett helt yrkesliv åt det sociala kapitalet motarbetad av systemet som sådant!! Mycket intressant insikt!
Skrev en gång, ”Policydokument, vackra skrivningar om människors lika värde blir meningslösa papperslappar i ett samhälle, en värld som inte inrymmer äkta möten mellan människor där dessa dokuments innebörd vid varje tillfälle tas i bruk.”
Eller kanske detta? ” Vi och dom blir en dikotomi allt viktigare att bibehålla i ett samhälle där alla i grund och botten är ensamma, inte kan lita på att någon vill dem väl, att oberoende av ställning är de till syvende och sist rätt utlämnade.”
Detta är en sjuk utveckling! Men den har medvetet skapats för att göra oss sårbara.
Nu stoppar jag, får ju inte låta som ett offer i det bisarra landet som valt LAGOM till det bästa ordet!! Förlåt mig men JAG får inte ihop landet Sverige överhuvudtaget!
Två saker: Jag är inte sent ute – jag har skrivit och varnat för utvecklingen sedan 2005 ungefär. Det andra är att den statistik som finns inte riktigt pekar på att det är någon katastrof i Sverige – inte ännu. Det finns egentligen bara ett västerländskt land som markant har förlorat sitt sociala kapital och det är USA. Men utvecklingen har sedan en tid tillbaka gått i fel riktning, framförallt bland yngre. Däremot så håller jag med dig om att det har hänt mycket som potentiellt riskerar att skada tilliten, t.ex. den tekniska utvecklingen, allt färre mötesplatser, privatiseringar av verksamhet som till sina natur har en offentlig logik och inte bör vara vinstdrivande (gränsen för mig går vid privatisering av myndighetsutövning dit jag även räknat skolbetyg), ökande skillnader i livsvillkor mellan människor och boendesegregation. Så jag håller delvis med dig, men jag är inte fullt ut så pessimistiskt – mycket fungerar fortfarande väldigt bra i Sverige jämfört med många andra länder och människor hjälper och stöttar varandra på många sätt – även de som vi inte direkt känner eller identifierar oss med.