Kategoriarkiv: Uncategorized

Reformer som gynnade lärande och företagsamhet

Skiftesreformerna1 under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet anses vara viktiga för Sveriges utveckling. Den stärkte böndernas äganderätt och kom i precis rätt tid för att bana väg för industrialismen. Jordbruket kunde effektiviseras och spannmålspriserna sjönk. Samtidigt kunde Sverige exportera ett överskott från jordbruket. Exporten underlättades av sjöfarten, och industrialiseringen kunde växa fram tack vare ökade exportinkomster och kapitalöverskott. Rationaliseringen innebar att människor frigjordes från jordbruket, den sociala rörligheten ökade och många sökte sig till de framväxande industrierna i städerna.

Under mitten av 1800-talet genomfördes sedan en rad reformer som gynnade lärande, företag-samhet och entreprenörskap. Även om staten hade en förhållandevis stark organisering, så var det lite si och så med byråkratins effektivitet och rättssäkerhet. Det var inte ovanligt att en och samma person innehade ett flertal offentliga tjänster i statsbyråkratin. Personliga kontakter var ofta viktigare än kompetens, adeln hade företräde för vissa tjänster och avgifterna togs om hand av byråkraterna själva. Men under perioden 1855–1875 genomfördes ett antal reformer för att göra maktutövningen mer jämlik. En person som betytt mycket för att dessa reformer genomfördes var den liberale politikern Johan August Gripenstedt. Obligatorisk folkskola infördes i Sverige 1842 och sedan under den period som Gripenstedt var politiskt aktiv (bland annat som finansminister) genomfördes en rad viktiga reformer, till exempel det statliga stödet till järnvägsutbyggnaden 1857, näringsfrihetens införande 1864 och anslutningen till det europeiska frihandelssamarbetet 1865. Andra viktiga reformer var ökad religionsfrihet, stärkt ställning för kvinnor, avregleringen av bankväsendet, fri in- och utvandring2 och att aktiebolag blev skyldiga att genomföra revision. Under denna period infördes även en meritokratisk rekrytering av ämbetsmän – de fick en lön man kunde leva på och det blev olagligt att missbruka sin position som ämbetsman.

Tillförlitligheten ökade i företagens ekonomiska redovisning och rättssäkerheten stärktes i statens myndighetsutövning. Finansiella institutioner som den framväxande sparbanksrörelsen och ett försäkringssystem med brand- och livförsäkringar skapade ett ökat sparande, vilket möjliggjorde en ökad utlåning och att människor kunde omsätta sitt sparande till investeringar. Kommunerna kunde låna för satsningar på infrastruktur och bostadsbyggande. Medelklassen ökade, medan andelen fattiga minskade3.

Många av Sveriges idag största företag bildades också kring sekelskiftet. Mineraler gav oss gruvnäringen och skogar gav oss sågverken och massafabrikerna. Längs Sveriges kuster fanns många hamnstäder där sjöfart och handel utvecklades. Dessutom blev ett stort antal svenska uppfinningar och patent svenska exportframgångar under denna period. Mellan 1850 och 1930 utvandrade 1,2 miljoner svenskar till USA, men minst 200 000 återvände. Dessa hemvändare är ofta en förbisedd faktor för Sveriges ekonomiska utveckling. Sparkapital och idéer från USA blev ofta framgångsrik näringslivsverksamhet i Sverige4.

Utvecklingen tog fart, men urbaniseringen medförde sociala oroligheter

Genom att förstärka rättssäkerheten, meritokratin och tillförlitligheten i såväl företagens redovisning som statens myndighetsutövning samtidigt som staten genom ett effektivare jordbruk och genom export av varor som trä och mineraler ökade sina inkomster kunde industrialiseringen och urbaniseringen i Sverige på allvar sätt fart vid sekelskiftet och i början av 1900-talet.

I städerna kunde en del skapa sig ett bättre liv, fritiden ökade och några fick det bättre materiellt, men det var tufft att bryta upp från de visserligen fattiga, men socialt trygga, bondesamhällena. För de flesta var också arbetet hårt och med saknaden av de sociala sammanhangen från hembyn blev alkoholen en tröst – det dracks kopiöst mycket i Sverige under stora delar av 1800-talet. Människor var i stort behov av nya sociala sammanhang och grupperingar i de snabbt växande städerna. Nästa blogginlägg kommer att handla om vad som då växte fram, nämligen folkrörelserna!

1 Skiftesreformerna gick ut på att böndernas många små utspridda jordlotter slogs samman för att göra jordbruket effektivare.

2 Ander Johnson, Näringslivets regelnämnd: ”Tolv tankar om byråkrati och regelförenkling”, 2012

3 Enrique Rodriguez, KTH Arkitektur och samhällsbyggnad: ”Det
svenska banksystemets framväxt”, 2008

4 Jan Torége, Arena för Tillväxt: ”Tillit och tolerans”, 2015

Putin – en medeltida furste?

Ryssland är ett dysfunktionellt land. En historia av feodalism med livegenskap, kommunism, en kort period av vilda western liberalism på 1990-talet då oligarker passade på att plundra statliga och gemensamma tillgångar samt nu en auktoritär kleptokrati med stormaktsambitioner har inte varit nådigt mot detta arma land. Rysslands befolkning har sedan 1990 minskat från 148 miljoner till 145 miljoner och mycket tyder på att minskningen fortsätter. Ryssland anses ha flest hiv-smittade utanför subsahariska Afrika. Många gånger överförs smittan via injektionssprutor som delas av narkotikamissbrukare. Årligen begås 38,7 självmord per 100 000 invånare enligt WHO, det är en av de högsta frekvenserna i världen. Nästan 400 000 ryssar har dött i pandemin och endast ca 50 procent är färdigvaccinerade. Männens medellivslängd är på grund av alkoholism och droger endast 59 år och det har bedömts att det sker fler aborter än födslar i Ryssland. 2004 gjorde minst 1,6 miljoner kvinnor abort (en femtedel av dem var yngre än 18 år) och cirka 1,5 miljoner barn föddes. En orsak anses vara att ett första barns födelse gör många familjer fattiga.1

Men varför har det gått så illa? Jag läste en intervju med den finländska författaren Sofi Oksanen där hon framhöll att Ryssland var fast i medeltida värderingar. Hon menade att det ryska politiska tänkandet är feodalt. De har en liten omåttlig rik elit som plundrat sitt land och som vältrar sig i smaklös lyx, medan fattiga lever i olycka och super ihjäl sig – det går att dra paralleller till tiden före den franska revolutionen. Ryssland har också länge använt lönnmord som ett medel för påverkan, och de har en samling av konstiga gifter som de använder för att oskadliggöra meningsmotståndare. Det är medeltida metoder. Det har också kommit som en chock för västvärlden hur medeltida brutal rysk krigsföring är. Hur man avrättar folk öppet och bombar sjukhus och andra civila mål, allt för att skapa humanitära katastrofer och därmed tvinga befolkningen till underkastelse.

Under medeltiden handlade makt om att erövra områden och att visa sin styrka på slagfältet. Makteliten världen över blev rika genom att erövra och/eller plundra andra landområden, ta slavar eller till och med plundra den egna befolkningen. Rikedom var ett nollsummespel där den starkaste tog vad den kunde. Likt medeltidens kungar har Ryssland alltid haft stormaktsambitioner och erövrat och exploaterat områden med naturtillgångar. Det är också genom naturtillgångar som landet – eller snarare delar av befolkningen – kunnat bli relativt rikt. Det är inte genom samarbete, innovationer, kreativitet och hög produktivitet – som är en funktion av en fri marknad och fria människor – som ekonomin växt. I det avseendet har Ryssland mer gemensamt med Saudi-Arabien och Iran, än USA och Västeuropa.

Rysslands och västvärldens historia skiljer sig åt

Jag har i ett antal blogginlägg den senaste månaden beskrivet historiska händelser i västvärlden som med tiden givit oss demokrati i stället för diktatur, en lagbunden rättsskipning i stället för blodshämnd och meritokrati i stället för nepotism. Ryssland har inte haft samma utveckling – alla de steg som tillsammans bidragit till de värderingar och normer som vi tar för givna i västvärlden har aldrig tagits i Ryssland.

Den katolska kristendomens förbud mot månggifte, ändrade arvsregler som stärkte kvinnans position, celibatet för präster (som minskade incitamenten för korruptionen) samt pesten som slog sönder tidigare familjestrukturer och maktförhållanden i Västeuropa ledde till relativt små familjer i jämförelse med storfamiljerna och klanerna i Östeuropa och Mellanöstern. De små familjerna innebar dock en ökad ekonomisk sårbarhet vid sjukdom och dödsfall inom familjen. I storfamiljen så var det i stället klanens skyldighet att hjälpa dem som drabbats av sjukdom eller dödsfall i familjen. Men i de mindre familjeenheterna började i stället människor att samarbeta med varandra för att skapa en större trygghet i livet – i och med detta byggdes det också upp lokal tillit i byarna som inte baserades på familjeförhållanden. Även skrån och gillen bröt loss individer från deras familjer och förenade dem i nya sociala strukturer, baserade på yrkesidentitet.

I Västeuropa blev man inte längre bunden vid sin klan, utan kunde bli del i andra gemenskaper som byar tillsammans med flera olika familjer och grupper, eller i skrån. Man samarbetade för gemensamma intressen och för att skapa en större trygghet för sin egen familj. Denna utveckling tillsammans med naturvetenskapens framsteg, en ökad läsförmåga i befolkningen samt ett ökat tvivel på kristendomen och den av ”Gud givna ordningen” blev startskottet för upplysningstiden. Människans förnuft sattes i centrum. Förmågan att kunna tänka själv och inte okritisk ta till sig det som makthavare säger blev allt vanligare, liksom tanken att samhället kunde utvecklas bäst av jämlika människor i samverkan. Upplysningstiden gav i sin tur grunden för industrialiseringen, den fria marknaden, föreningsliv, demokratiseringen, likhet inför lagen, meritokrati, kvinnlig rösträtt, ökad jämlikhet och jämställdhet samt mänskliga rättigheter.

Så mycket annat följer av detta, som en rad dominobrickor – rationellt tänkande i stället för konformism, en vilja att pröva nyheter och förbättringar i stället för klansamhällets fientlighet mot allt som hotar dess traditioner. I förlängningen: demokrati, naturvetenskap och sekularisering. Här uppstår det som kallas västerländska värderingar. Förändrade sociala relationer ger upphov till psykologiska förändringar.

Håkan Lindgren, frilansande journalist (artikel om Joseph Heinrich bok, SvD 2021-04-06)

Fördelar genom samarbete eller genom kontakter med överheten

Vi i väst tror ibland att våra ideal kring demokrati, likhet inför lagen, meritokrati och mänskliga rättigheter är universella, men så är det inte – kultur och ideal skiljer sig mellan olika länder och regioner i världen. Det rör sig om normer och värderingar som formats genom långa sociala och ekonomiska processer i respektive lands historia. En avgörande skillnad mellan Västeuropa och Ryssland är att människor i Ryssland genom hela sin historia främst skaffat sig fördelar genom vertikala kontakter, dvs. i tur och ordning med tsaren eller storbönder, inom den kommunistiska hierarkiska ordningen och nu genom kontakter med den kleptokratiska politiska eliten och oligarker. Kontakter som baseras på tjänster och gentjänster och nu på privilegier för den medelklass som underordnar sig den politiska och ekonomiska eliten. I västvärlden började i stället en mellanmänsklig tillit byggas upp genom samarbete av civilt slag. Människor som hjälpte och litade på varandra och som därmed kunde skapa trygghet och förbättra sina liv, i vissa regioner utan någon illasinnad överhet att förhålla sig till. Liknande utveckling kan man även se i länder utanför västvärlden som överpresterar ur ett socialt perspektiv, t.ex. Costa Rica. I Ryssland har i stället horisontella samarbeten i alla tider riskerat att bestraffas, eftersom de utgjort ett hot mot makten.

I Ryssland anses det som intelligens att inte lita på någon

Anna-Lena Laurén, Svd:s rysslandskorrespondent

De ”västliga” idealen med demokrati, likhet inför lagen, meritokrati och mänskliga rättigheter har otvivelaktigt lett till framgångar och spridit sig i världen. Men alla länder har inte haft förutsättningar för att anamma dem och många länder sitter fast i strukturer som är svåra att förändra. Det är t.ex. svårt att få bukt med korruption och nepotism eftersom människor som sitter på maktpositioner tjänar på dem. Och klanstrukturer är om möjligt ännu svårare att förändra, eftersom människor har levt under sådana förutsättningar i tusentals år.

Kommer Ryssland att implodera av sin egen inkompetens

Det är svårt att exakt veta Putins bevekelsegrunder för kriget, men att Putin hatar västvärlden och de värderingar och normer vi står för är ingen vild gissning. Han ser att unga människor i Ryssland och befolkningen i Ukraina i allt högre utsträckning anammar västvärlden tankesätt och vill leva sina liv utifrån dessa värderingar. För Putin, för den rysk-ortodoxa kyrkan, för den ekonomiska eliten som plundrat samhället och kanske också för delar av den ryska befolkningen som lever kvar i ”de medeltida värderingarna” eller som inte vågar lita på att förändring är av godo, utgör västvärldens tankesätt ett hot.

Putin är ingen idiot, han förstår vad han gör. Men något han aldrig förstått är att allting fungerar sämre i en diktatur än i en demokrati, även i krig. Trots att Ryssland är överlägset vad gäller utrustning, mannar och ondskefullhet, så går inte kriget Putins väg. Delvis beror detta på dåligt engagemang och stridsvilja. Många unga ryska soldater vet knappast varför de krigar och vill inte heller slåss mot människor som de upplever vara precis som de själva är och som pratar ryska. Men det beror också på att militära medel har förskingrats, på otydliga beslutsvägar och en rädsla bland underordnade att ge korrekt, men icke önskad, information till överordnade.

Den ryska krigsmakten har de senaste fem veckorna demonstrerat basala svagheter vad gäller moral, logistik, kommunikation, planering och försörjning. Sedan 2000-talets början har Putin pumpat in mångmiljardbelopp i vad han förväntade sig skulle bli en global militär spjutspets, präglad av högteknologi och effektivitet. En respektingivande militärmakt för 2020-talet. Vad han i stället tycks sitta med är en demoraliserad och korrupt massarmé av 1900-talsslag, ett resultat av den slutenhet och bristande ärlighet som det repressiva Putinsystemet frammanat.

Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, från artikel i DN ”Goda och dåliga nyheterna om Putins krigsmaskin”, 2022-04-03

Vi får hoppas att Ryssland imploderar av sin egen inkompetens och att Putin kommer att ställas inför domstolen i Haag för sina krigsbrott. Sedan tror jag faktiskt att väst behöver hjälpa Ryssland att komma på rätt spår med någon form av nutida Marshallhjälp. Helst med inriktning mot att stärka lokala civilsamhällen, att minska korruptionen i viktiga ryska institutioner samt att ge stöd för att landet ska orka bryta upp med sitt förflutna. Hur ska då det gå till? Estland är ett av de öststatsländer som efter murens fall lyckats ganska bra. Det som skedde där var en kraftig föryngring samt fler kvinnor på ledande poster i samhället. Det tror jag också är rätt väg att gå för Ryssland – de gamla gubbarna som präglats av Sovjettidens mentalitet och ”medeltida värderingar” måste bort på alla ledande positioner.

Epilog

När jag hade skrivit färdigt den här inlägget så publicerade Dagens Nyheter en artikel av den ryske författare Michail Sjisjkin, som numera är bosatt i Schweiz. Han bekräftar det som jag skriver ovan. Att det finns en avgrund mellan mentaliteten bland människor i den moderna världen och majoriteten av Michails landsmän, nämligen den största revolutionen som mänskligheten har åstadkommit: övergången från stammedvetande till individuellt medvetande, från stammens överhöghet till individens suveränitet. En del ryssar är beredda att leva i en värld där den mänskliga individen är det högsta värdet, men majoriteten lever mentalt fortfarande kvar i det patriarkala förflutna, där stammen alltid har rätt och man inte får önska en dålig kung ur världen.2

1 Wikipedia, ”Rysslands demografi”

2 Michail Sjisjkin, ”Putin är bara ett symtom – inte själva sjukdomen”, 2022-04-04

Med Axel Oxenstierna skapades en effektiv statsförvaltning

Det var först med Gustav Vasas reformation av styret som den moderna svenska staten föddes. Kyrkans organisation frigjordes från Rom och Svenska kyrkan grundades. Statsmakten stärktes och landet blev mer enat än tidigare under medeltiden.

På 1600-talet förstärkte sedan rikskanslern Axel Oxenstierna statsmakten markant. År 1632 blev han i praktiken regent över Sverige då drottning Kristina ännu var omyndig. Han reformerade då det svenska stormaktsväldets förvaltning och gjorde den till Europas effektivaste. Han inrättade bland annat nya centrala ämbetsverk och domstolar, skapade en regional och lokal statlig administration, inrättade ett postväsende samt lät göra en kartering av landet. Statsförvaltningens arbete dokumenterades skriftligt för att hålla ordning på beslut och räkenskaper1.

Ett tidigare oregerligt land kunde med hjälp av centrala och mäktiga ämbetsverk som samverkade hållas samman. I stort är dåtidens institutionella indelning av Sverige intakt med hur det ser ut nu i län, förvaltningar och myndigheter. De yrken som växte fram blev också tillgängliga för begåvade präst- och bondsöner som kunde göra en klassresa i den svenska växande stormaktsstaten. Utbildningsväsendet reformerade och meriter och duglighet blev jämförbar med nedärvd börd. Folket kom närmare staten, och tvärtom – något som kan sägas varit kärnan för det med tiden ömsesidiga tilliten mellan staten och medborgarna2.

Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna kan vara den enskilda person som betytt mest för Sveriges utveckling, men man ska inte tolka det som att han enbart hade goda avsikter. Han berikade sig själv och han såg en effektivisering av statsapparaten främst nödvändig för att Sverige skulle kunna fortsätta att ha stormaktsambitioner och bedriva krig.

Frihetstiden gav oss offentlighetsprincipen

En annan viktigt händelse som befäste grunden för den svenska tilliten är den tryckfrihetsförordningen som undertecknades den 2 december 1766. Lagen med dess offentlighetsprincip lade grunden till många av de fri- och rättigheter som vi idag tar för givna. Jonas Nordin skriver i en artikel SvD3 att denna förordning öppnade för insyn i statens innersta angelägenheter genom att ge medborgarna tillgång till allmänna handlingar från regering, riksdag, domstolar och myndigheter. Den rätt till medborgerlig insyn som etablerades 1766 har haft omätbar betydelse för utformningen av svensk statsförvaltning. Åren 1755–72 kan kallas frihetstidens radikala period och tryckfriheten gav en rejäl skjuts åt reformpolitiken. Överst på dagordningen stod stärkta civila rättigheter. Dit hörde sådant som näringsfrihet, stärkt rättssäkerhet, skyddad äganderätt samt inte minst meritvärdering framför bördsföreträde och likhet inför lagen ”oavsett stånd, villkor och kön”. Adelns privilegier urholkades snabbt och drev ståndet att sluta upp kring Gustav III då han återställde den starka kungamakten i en statskupp i augusti 1772. Han satte då stopp för omdaningarna och tryckfriheten avskaffades.

Även om styret under en period blev mer auktoritärt, så levde frihetstiden kvar mentalt bland människor och i 1809 års regeringsform återupplivades kärnan i 1766 års förordning: förhandscensur fick inte förekomma och tryckfrihetsåtal fick endast väckas med tydligt lagstöd. Därtill fastslogs återigen rätten att offentliggöra ”alla handlingar och protokoll i vad mål som helst”, undantaget krigs- och hemliga utrikesärenden.

Sverige hade alltså såväl tidigt införda som omfattande grundlagsstadgade regler kring allmänna handlingars offentlighet och tryckfrihet, något som har haft stor betydelse för framväxten av den höga svenska tilliten till offentliga institutioner.

1Anders Johnson, Näringslivets regelnämnd (2012): ”Tolv tankar om byråkrati och förenkling”

2Göran Rosenberg: ”Svenskarna är inte dumma längre”, DN 2003-07-11

3 Jonas Nordin: ”Lagen som befäste den svenska tilliten”, SvD 2016-12-02

Upplysningstiden förändrade synen på människan

Ett dokument som anses vara en milstolpe för framväxten av mänskliga rättigheter är Magna Charta – det stora dokumentet. År 1215 tvingades Kung John av England att signera Magna Charta, där grunderna står för vad som senare kom att definieras som mänskliga rättigheter. Bland dem var kyrkans rättighet att vara fri från inblandning av regeringen, alla fria medborgares rättighet att äga och ärva egendom och att skyddas från orimliga skatter. Det fastställde rätten för änkor som ägde egendom att välja att inte gifta om sig, och fastställde principer för vederbörliga processer och likhet inför lagen. Där fanns även avdelningar som förbjöd mutor och tjänstefel av ämbetsmän. Magna Charta anses allmänt som ett av de viktigaste juridiska dokumenten i utvecklingen av den moderna demokratin1. Till en början så gällde dock inte likhet inför lagen för alla. Det var fria män som behandlades lika, men bara det var ett stort steg från den ordning som tidigare gällde. En viktig orsak till att industrialismen tog fart i just England är sannolikt landets tidiga införande av lagbundenhet framför blodsband. Och England kanske var det första land i världen där lagen skyddade ägandet av mark, fastigheter eller företag från att stjälas, konfiskeras eller skattas bort av lynniga makthavare.

Från träskmark till ett högtillitssamhälle

Förutom de nordiska länderna, så är det Holland som sticker ut i Europa som ett land med ett mycket högt socialt kapital. År 1568 var Holland ett litet vindpinat träskområde utan naturresurser, en liten vrå av den spanska kungens arvsländer. 80 år senare hade Holland inte bara blivit självständiga från Spanien, utan också avlöst spanjorerna och deras bundsförvanter portugiserna som herrar över världshaven, byggt upp ett nederländskt imperium och blivit Europas rikaste land. En viktig förklaring till det Ostindiska kompaniets och Hollands framgångar på 1600-talet handlade om att bygga institutionell tillit. Man lyckades få den spirande finansmarknadens förtroende. För det första var Holland och de aktiebolag som där byggdes upp pedantiska med att betala tillbaka sina lån till fullo och i tid. För det andra var det nederländska rättsväsendet självständigt och skyddade privata rättigheter, bland annat egendomsrätten. I Spanien så struntade kungen vid samma tid att betala både ränta och amorteringar till sina borgenärer och beslagtog så småningom alla pengar som lånats ut. Kriget mot Frankrike var viktigare än att hålla löften till simpla långivare. Detta innebar naturligtvis att kapitalet vid denna tidpunkt sökte sig från länderna med sämst rättssäkerhet och i stället främst sökte sig till Holland och även England där en bra avkastning på utlånat kapital i hög grad kunde garanteras2.

Det blev allt svårare att bestraffa oliktänkande

Holland och England blev två länder vars styre i förhållandevis hög grad baserades på tolerans och handel, i stället för förtryck och plundring. Såväl det finansiella kapitalet som intellektuella sökte sig dit. Även om just dessa två länder fick ett försprång gentemot andra länder i Europa under denna tid, så hade redan processen satts i gång i hela Europa. Det blev allt svårare för kyrkan, furstar eller kungar att bestraffa människor som hävdade sin rätt att tänka fritt.

Europa bestod av mängder av statsbildningar, fria städer, självständiga universitet och en mångfald kyrkor. Det gjorde det omöjligt att koordinera repressionen. Det som bestraffades på en plats uppmuntrades på en annan och den furste som förbjöd nya teorier och innovationer såg sig snart omsprungen av de furstar som tillät dem. Även böcker och brev rörde sig över gränserna.

Johan Norberg, liberal författare och debattör

Människans förnuft sattes i centrum

Detta la grunden för Upplysningstiden, som var en kulturhistorisk rörelse i Europa under sent 1600-tal och under 1700-talet. Man kan säga att övergången från klanstrukturer till kärnfamiljer och utökade individuella rättigheter la grunden för denna utveckling. Man var inte bunden vid sin klan, utan kunde bli del i andra gemenskaper som byar med flera olika familjer och grupper, eller i skrån. Man samarbetade för gemensamma intressen och för att skapa större trygghet för sin egen familj. Startskottet för upplysningstiden blev sedan naturvetenskapens framsteg, ökad läsförmåga i befolkningen och ett ökat tvivel på kristendomen och den av ”Gud givna ordningen”. I stället sattes människans förnuft i centrum, att alla kan tänka själv och inte okritisk ta till sig det som makthavare säger. En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan.

Ni lämnar vi den europeiska utvecklingen ett tag och går i nästa inlägg över till Sverige. Vad är det i svensk och nordisk historia som inneburit att tilliten och det sociala kapitalet växt och blivit bland de högsta i världen?

1) www.enadeformanskligarattigheter.se/what-are-human-rights/brief-history/magna-carta.html

2) Yuval Noah Harari, ”Sapiens”, 2014

Kristendomen och pesten la grunden för individuella rättigheter

När vi gick över från att leva i jägar- och samlarsamhällen till jordbrukssamhällen så blev människan tvungen att hitta nya sätt att organisera sig på. Hierarkier skapades där en del hade mer makt och tillgångar än det stora flertalet och i stället för i små grupper om 20–30 personer så utökades familjekonstellationerna till att sedermera bli stora klaner som dominerade såväl visa yrken som byar eller städer. Det är i klanstrukturer som människan har levt och fortfarande lever i stora delar av världen. Jag kommer att återkomma till vad det innebär att leva i klansamhällen, men det här inlägget kommer att handla om hur ett mindre antal länder i Västeuropa successivt övergav detta sätt att organisera samhället på. En utveckling som med tiden har givit oss demokrati i stället för diktatur, en lagbunden rättsskipning i stället för blodshämnd och meritokrati i stället för nepotism.

I stora delar av Europa och i det man kallar västvärlden är människor mer benägna att lita på främlingar och är mer inställda på samarbete med människor man inte känner (dvs. de har ett högre socialt kapital). Något som i hög grad har varit en framgångsfaktor för dessa länder. Vad beror det på? Joseph Heinrich, som är evolutionsforskare vid Harvard, menar i boken ”The Weirdest People in the World”, att startskottet för denna utveckling var att kristendomen införde ett antal regler som successivt bröt sönder de europeiska klansamhällena. Även Dan Korn, svensk folklivsskildrare och samhällsdebattör, beskriver denna utveckling i sin bok ”Kalla Anka på kräftskiva”.

Enligt Heinrick inleddes denna process i början av 400-talet när kristendomen förbjöd månggifte, liksom traditionen att en änka måste gifta om sig med sin döde makes bror, så att hon stannade inom klanen. Månggifte var tidigare det normala, där män med status och makt togs sig flera fruar, medan andra blev utan. Inom kristendomen blev i stället kärnfamiljen ett ideal. Dan Korn framhäver också celibatet för präster och arvsrätt för kvinnor. Detta innebar att en rad gårdar kom att tillhöra barnlösa änkor. Och om inga arvingar fanns så ärvde kyrkan gården. Det fanns även de som testamenterade gårdar till kyrkan för att försäkra sig om en plats i himmelen. Här fanns alltså en organisation med ett allt större jordinnehav, där de verksamma tjänstemännen inte kunde göra det som människor gjort i alla tider; favorisera de egna barnen. Kyrkan blev en jordägare av storformat och alla dessa gårdar arrenderades ut. Arrendatorn behövde inte vara släkt eller grannar, utan kunde komma från någon annan bygd. Därmed bröts klanstrukturerna i byarna över hela det område i de delar av Europa som kontrollerades av kyrkan.

En annan förklaring till att klanernas makt successivt bröts är faktiskt pesten1. Demograferna De Moor och Luiten van Zanden har i sin forskning visat att pesten minskade befolkningen dramatiskt. Det innebar i sin tur att värdet på jord och andra fasta tillgångar minskade och att värdet på arbetskraft ökade. Framför allt drabbades delar av Västeuropa hårt av pesten, medan delar av Östeuropa i stort sett undkom denna farsot. Gårdar stod tomma och mindre bördiga jordar odlades inte längre. Bristen på arbetskraft innebar att det var lätt att få bra betalt för jobb utanför hemmet. Genom ökade reallöner och lägre tillgångspriser var det lättare för unga att lämna hemmet, söka ett arbete och spara pengar eller andra tillgångar som senare kunde investeras i en egen gård eller jord. Efter pestens härjningar bestod hushållen i stora delar av Västeuropa för det mesta bara av två vuxna, deras barn och kanske någon äldre förälder till de vuxna samt eventuellt någon piga eller dräng. Dessa relativt små familjer, i jämförelse med storfamiljerna och klanerna i Östeuropa och Mellanöstern, innebar en ökad ekonomisk sårbarhet vid sjukdom eller dödsfall inom familjen. I storfamiljen så var det klanens skyldighet att hjälpa dem som drabbats av sjukdom eller dödsfall i familjen. Men i de mindre familjeenheterna började i stället familjerna att samarbeta med varandra för att skapa en större trygghet i livet och genom samarbetet mellan hushållen så underlättades även skötsel av allmänningar och byggandet av lokal infrastruktur som t.ex. vägar och broar. Familjer som inte var släkt, men som geografiskt rörde sig i samma miljöer började därför med tiden alltmer lita på varandra.

Kvinnors ställning stärktes

Införande av kristendom i Europa samt pestens härjningar stärkte också kvinnornas ställning i samhället. De fick i och med katolicismens framväxt viss arvsrätt och i efterdyningarna av pesten så började kvinnor och män gifta sig först i samband med att de kunde skapa ett eget hushåll och försörjning, t.ex. ett jordbruk eller hantverksrörelse. Paren var också i högre utsträckning i ungefär samma ålder, vilket gav mer jämbördiga förhållanden än under den tid klanerna dominerade och då kvinnorna blev bortgifta i mycket tidig ålder. En man och en kvinna som gifte sig i det medeltida Europa fick alltså som unga bestämma relativt självständigt över sitt eget hushåll.

Joseph Heinrick pekar också på betydelsen av det medeltida skråväsendet framväxt i Europa. Idag betraktas ofta skråväsendet som ett hinder mot modernitet och frihandel, men utan skrån kanske det inte blivit någon modernitet, menar Heinrick. Skrån och gillen bröt loss individer från deras familjer och förenade dem i nya sociala strukturer, baserade på yrkesidentitet. En medeltida europeisk stad kunde på ytan likna en stad i Mellanöstern eller Kina, men dess sociala organisation skilde sig rejält från resten av världen. Ungdomar gick i lära hos personer de inte var släkt med och kunde få lån eller råd från sina äldre kollegor inom skrået. Föreställningen att människor har individuella rättigheter, eller att samhället är ett ömsesidigt kontrakt mellan främlingar skulle ha låtit fullständigt absurd under större delen av mänsklighetens historia. I Europa började nu sådana idéer låta naturliga.

Så mycket annat följer av detta, som en rad dominobrickor – rationellt tänkande i stället för konformism, en vilja att pröva nyheter och förbättringar i stället för klansamhällets fientlighet mot allt som hotar dess traditioner. I förlängningen: demokrati, naturvetenskap och sekularisering. Här uppstår det som kallas västerländska värderingar. Förändrade sociala relationer ger upphov till psykologiska förändringar. En tydlig skillnad är att andra människors avsikt börjar tillmätas större betydelse, även när man råkar illa ut: ville den där främlingen verkligen skada mig, eller var det ett uppriktigt misstag? I traditionella samhällen är man mer benägen att döma oavsiktliga misstag lika hårt som avsiktliga brott. Människors status i familjehierarkin är viktigare än deras inre avsikter. En annan viktig skiljelinje är synen på äkta och hycklade känslor. Inom klanen är det sunt förnuft att underkasta sig mäktiga familjemedlemmar och att anpassa sitt beteende efter situationen; utanför klanen börjar den som byter ansikte framstå som falsk och inkonsekvent. Principer och opersonliga fakta avgör vad som är rätt, inte farfar. För att förklara Europas historia brukar man hänvisa till renässansen, reformationen och upplysningen, men när de inträffar har Europa varit inne på en avvikande kurs i över tusen år.

Håkan Lindgren, frilansande journalist (artikel om Joseph Heinrich bok, SvD 2021-04-06)

Det européer lyckades med var att med hjälp av förändrade äktenskapsmönster, demografiska konsekvenser av pesten samt genom nya gemenskaper, i skrån och byar, så sakteliga börja bygga en mellanmänsklig tillit och ett överbryggande socialt kapital som med tiden gav allt större konkurrensfördelar gentemot de länder där klanen utgjort utgångspunkt för samhällsorganisationen.

¹) Dan Korn, ”Kalle Anka på kräftskiva”, 2017 och Peter Frankopan, ”Sidenvägarna”, 2018

Samarbete – en evolutionär framgångssaga

Den viktigaste teknologiska landvinningen i människans historia är varken stenyxan, hjulet eller datorn – det är väskan! Den är grunden för samarbetet, och därmed för hela den sociala ordningen. Kunde man endast få med sig hem de rötter, nötter och frukter eller det vatten som man förmådde bära med händerna så skulle det inte bli mycket till delande. Väskan skapade hemmabasen, arbetsdelningen, delandet av maten och säkrandet av livsmedelstillförseln. Sett ur ett evolutionsperspektiv måste väskan ha varit en absolut omvälvande uppfinning.

Det är författaren Lasse Berg som i boken ”Gryning över Kalahari” gör en fascinerande genomgång av mänsklighetens ursprung där han bland annat för fram teorin om väskans betydelse för att vissa grupper av homininer1 klarade sig bättre, medan andra grupper eller arter dog ut. Forskare tror idag att vi härstammar från en liten folkstam på kanske 10 000 människor någonstans i Afrika för 150 000 år sedan. Vår egen art fanns redan långt tidigare, men klimatet blev oerhört torrt och kallt vid denna tidpunkt och det var inte långt ifrån att människan helt dog ut. Det var med utgångspunkt från denna lilla folkspillra som blev kvar som människans evolution tog fart på allvar. Väskan uppfanns, vi delade mat inom gruppen, hjärnan växte successivt, vi började använda och förstå symboler för att kommunicera och bilda föreställningar om vår omvärld och vi utvecklade talförmågan. Under denna utvecklingsprocess stärktes vår förmåga att känna empati. Vi kunde föreställa oss hur andra människor tänkte och kunde leva oss in i deras känslor.

Ensam är inte stark

Våra hjärnor började växa snabbare, vilket troligtvis berodde på en kombination av förändrad mer proteinrik kost med större inslag av fisk och skaldjur samt att de grupper som vi ingick i blev allt större, vilket krävde alltmer komplexa samspel och utvecklad språkförmåga. Större grupper hade lättare att överleva, speciellt om de kunde knoppa av andra grupper som de lyckades ha fortsatt goda relationer med. Det gällde att skaffa sig rätt vänner, bygga koalitioner och även att ha en förmåga att vara socialt manipulativ. De som hade bäst förståelse för enskilda gruppmedlemmars egenskaper och deras inbördes relationer blev socialt framgångsrika och fick fler chanser att sprida sina gener.

Människans framgångshistoria handlar om social organisation. Ingen annan varelse har lyckats med konststycket att i samma utsträckning som människan genomföra komplicerade samarbeten med individer långt utanför den närmaste familjen och t.o.m. forma lagarbeten där vinsten inte är omedelbar utan kommer först i en osäker framtid. Det var denna förmåga som tog människan ut på vandringar till andra kontinenter utanför Afrika…2

Inledningen ovan är hämtat från boken ”Rent spel” som jag skrev åt SKR och organisationen Arena för Tillväxt år 2006-2007. Jag ger bort den här boken grattis, så vill du ha en eller flera exemplar kontakta mig.

Vi blev beroende av varandra

Grunden för den utveckling som beskrivs ovan är att våra föregångare blev beroende av varandra. När våra hjärnor och huvuden blev större blev det allt svårare för kvinnan att föda barnet. Ett människobarn är därför inte fullt utvecklat när det föds utan behöver flera vuxna som tar hand om det. Utifrån ett evolutionärt perspektiv räckte det inte för pappan att ”sprida sin säd” utan han måste också ge mamman och barnet mat och beskydd. Att kunna kommunicera med varandra blev naturligtvis en framgångsfaktor för överlevnad. Steg för steg blev vi alltmer altruistiska och samarbetsinriktade. Talet utvecklades och i denna process bildades sedan större grupper på ca 20–30 personer som delade maten och hjälpte varandra. Det är så vi har levt i tio tusentals år fram till att jordbrukssamhällena utvecklades i Mesopotamien för 10–15000 år sedan.

Många evolutionsbiologer hävdar att förmågan att känna tillit har blivit en framgångsfaktor i våra genuppsättningar. Människor som litar på andra är bättre på att samarbeta och mer benägna att hjälpa varandra än misstänksamma personer. Samarbete utvecklade också talet och förmågan att kommunicera med varandra. Därmed fick dessa grupper en fördel, när det gäller att skapa gemenskaper och hålla ihop grupper. De grupper av människor som levde på savannen och som var bra på att samverka med varandra hade större chanser att överleva än de som var aggressiva och krigiska. Den kommunicerande och samverkande människan skapade kulturer där kunskap och information kunde överföras mellan generationer. Vi kunde lära av varandra och förändra oss. De tillitsfulla har därför kunnat föra sin kultur och sina gener vidare. Att vara aggressiv och krigisk kapabel kan naturligtvis ha varit en fördel evolutionärt om det uppstod brist på mat eller när fiendskap mellan grupper uppstod, men att kunna samverka inom gruppen har även varit en framgångsfaktor i krig.

Människan är dock dubbel till sin natur

De överlevnadsvillkor som en gång gällde för oss som art, har fortfarande stor betydelse för hur vi agerar idag. Samhället har förändrat sig snabbt, men våra hjärnor är anpassade för savannen. Så för att förstå oss människor måste vi förstå hur vi först byggde upp det sociala livet i små grupper av 20–30 människor. Med utgångspunkt i det vi vet om ursprungsbefolkningar som levt kvar in i modern tid, så kan utvecklingen ta olika riktningar. Ibland mer krigiskt som i Sepik-området i Nya Guinea där nästan inga samhällen vuxit sig större än 300 personer. Man har inte klarat av att leva i större grupper utan stora konflikter. Ön har endast ca 7,5 miljoner invånare, men på grund av konflikterna och att man historiskt haft svårt att bygga något överbryggande socialt kapital mellan grupperna så talas det över 800 språk på ön3.

Men som jag skrev ovan är det mycket som tyder på att de grupper som lyckats leva mer fredligt med varandra också varit mer framgångsrika evolutionärt. Journalisten och dokumentärfilmaren Lasse Berg har specifikt studerat Khiosan-folket i Södra Afrika, där människor lever monogamt, solidariskt och jämställt. I huvudsak ett lättjefullt liv fyllt med berättande, skratt, andligt färgad konst, rytmik och dans. Man har löst konflikter genom samtal samt ett visst mått av social kontroll, men ytterst sällan genom våld.

Att utvecklingen kan ta olika vägar kan exemplifieras med våra genetiskt närmaste släktingar schimpansen och bonbonen. Schimpansen lever under en strikt patriarkal hierarki, visserligen med sociala band och altruistiskt beteenden, men också med revirstrider och dödliga konflikter. Medan bonbonen är organiserade i mer platta strukturer där honorna har företräde vad gäller t.ex. mat. Sexualiteten används både för att stärka de sociala banden och för att lösa konflikter.

Människan är alltså dubbel till sin natur. Vi kan känna stor empati och tillit och ha förmåga att samarbeta med andra (även med dem vi inte känner), men vi kan också utföra de mest besinningslösa våldsdåd. Filosofer och andra har i alla tider tvistat om människans inbyggda godhet eller ondska, men evolutionsbiologer har visat att vi i grunden varken är onda eller goda – utan just ömsesidiga och av dubbel natur. Det är därför som människor i olika tider och på olika platser skapat kulturer där normer och värderingar kunnat se väldigt olika ut. Genetiskt är vi människor väldigt lika varandra, men hur vi organiserar våra samhällen och vilka normer, värderingar och kultur som följer med den organisationen kan skilja sig markant åt.

Med denna dubbla natur följer tyvärr främlingsfientlighet

Människan är som sagt i grunden empatisk och tillitsfull, vi speglar oss i andra och är måna om att socialt agera på ett sätt som gör oss accepterade och omtyckta. Men det gäller framför allt i ingruppen. Hjärnan har under evolutionens gång lärt sig att hantera den egoistiska människans nödvändiga inordning i sin grupp, men hjärnan är dåligt anpassad för att hantera motsättningen mellan grupper. Vi kan känna misstro och måla upp hemska fördomar om ”de andra”.

Det krävs väldigt lite för att vi ska känna gemenskap med en grupp och känna fientlighet mot dem som inte ingår i denna grupp. Vetenskapliga experiment har visat att även i helt slumpmässiga uppdelningar där man singlade slant om i vilket grupp man placerades i, så återkom samma mönster. Vi diskriminerar utgruppens medlemmar till fördel för ingruppen. Ingruppens medlemmar bedöms som individer, medan ”de andra” är likadana allihop. Dessutom skapar och reproducerar vi negativa budskap om utgruppen. Evolutionen har inte hunnit anpassa våra hjärnor till globaliseringens utmaningar. Fortfarande värnar den automatiskt om den egna gruppen och är i grunden främlingsfientlig.

Detta sätt att dela in oss i vi-och-dom, på in- och utgrupper, var under tusentals år fullkomligt rationellt. Även om vi kunde leva fredligt inom den egna gruppen var det inte ovanligt att bli dödad av en fientlig stam eller av okända människor. I vår ursprungliga livsmiljö i jägar- och samlargrupper löpte män 25 procents risk att under sitt liv bli dödad av någon från en annan grupp än den egna4.

De kan visserligen vara rationellt med försiktighet gentemot människor vi aldrig träffat tidigare, men att på förhand döma ut grupper eller individer som ingår i grupper som vi betraktar som främlingar är idag orimligt och leder till såväl till lidande för enskilda individer, orättvisor för de grupper som drabbas samt ett försämrat överbryggande socialt kapital – och i förlängningen en sämre ekonomi, sämre hälsa och en olyckligare befolkning. Och det gäller för alla, även för de grupper som är i majoritet och som har mer makt än andra.

Människan är i vissa avseenden programmerad för tribalism. Men inte i alla avseenden, och inte på sätt som vi är oförmögna att stå emot. Framför allt är mänskliga samhällen mer plastiska än individer och de kan utformas av frivilliga val – val som i sin tur har styrts av förnuft och god vilja och institutionernas utformning.

Jonathan Rauch, amerikansk författare och journalist

De i grunden egoistiska och aggressiva förtidsmänniskorna kunde med hjälp av väskan, delandet, en ökande empati, talet och förmågan att samverka bli gemenskapssökande samhällsvarelser. Nu står vi inför en liknande utmaning för mänskligheten. Att med hjälp av förnuft, medmänsklighet, rättvisa samhälleliga institutioner, gränsöverskridande möten samt ökad tillit minska främlingsfientlighet och fördomar. Men ansvaret för detta ligger inte bara på majoritetsgrupper – tillit och socialt kapital byggs som sagt upp genom ömsesidighet.

1Utdöda förmänniskor och oss själva, dvs. alla tvåbenta primater.

2 Lasse Berg, ”Gryning över Kalahari”, 2005

3 Håkan Lindgren, ”Så blev européerna världens konstigaste folk”, SvD 2021-04-06

4Mikael Klintman, ”Grupptillhörighet viktigare än sanning”, www.forskning.se, 2019-12-19

Följ Jan & Karina på Instagram

Ni som följt min blogg vet att jag ibland lägger ut lite skämt och politisk satir här under fliken humor, dvs. text som inte har ett dugg att göra med mitt intresse för tillit och socialt kapital. Men nu har jag hittat ett bättre forum för detta.

Jag och min kära sambo Karina Jakobsson, som har fotografering som stort intresse, har skapat ett alter ego i ”Jan & Karina” där vi lägger ut foton med pappaskämt, ordvitsar, visdomsord, absurd humor och politisk satir….ja, det mesta inom området humor. Nedan följer några smakprov.

Följ oss på: https://www.instagram.com/janokarina/

Jag är tillbaka

Det har nästan gått ett år sedan jag gjorde något inlägg här på bloggen. Dels har jag varit projektledare för ett framtidsprojekt på Sveriges Kommuner och Regioner som tagit väldigt mycket tid, dels så har jag haft lite problem med min webbplats. Det var helt enkelt dags för en uppdatering av vissa funktioner, göra webbplatsen säker samt leva upp till GDPR-lagstiftningen. Jag har därför tagit hjälp av en konsult som sett över min blogg. Tyvärr försvann då alla mina gamla ”likes”, så nu finns det en ny sådan funktion inlagd. Det går också att dela mina inlägg, men då måste man klicka på rubriken så att inlägget visas separat på en sida.

Är det något som ni ser inte fungerar som det ska på webbplatsen – kontakta mig gärna då!

Från och med 2021 så arbetar jag bara 50 procent på SKR. Resten av tiden tänker jag engagera mig i saker som jag tycker är intressant och roligt samt försöka träna lite mer. Och vad är mer intressant eller viktigare än det sociala kapitalet? Den är grunden för att vi människor överhuvudtaget ska kunna existera fredligt tillsammans. Vi ser hur katastrofala följderna kan bli i ett land som USA där det sociala kapitalet eroderats markant sedan början av 1960-talet. I Sverige är vi långt ifrån läget i USA, men en minskad tillit hos framförallt unga personer indikerar att allt inte står rätt till här heller. Håller denna trend i sig, så kommer det sociala kapitalet på lång sikt markant minska även i Sverige. Vi måste därför förstå vad det sociala kapitalet är, hur viktig det är som resurs och vad vi kan göra för att stärka det – och jag har under de 20 år jag intresserat mig för ämnet byggt upp såväl kunskap som idéer kring hur vi kan göra just detta.

Jag tar gärna uppdrag inom detta område, som föreläsare, skribent, utbildare eller konsult. Hör av er om ni vill veta mer?

Jag kommer att sakna Arena för Tillväxt

Mina sex rapporter/idéskrifter för Arena för Tillväxt

För några månader sedan fick jag reda på att Arena för Tillväxt ska upphöra. Det är en organisation som ägdes av SKL tillsammans med Swedbank och ICA, som arbetade för att främja lokalt och regionalt tillväxtarbete genom kunskapsförmedling och processtöd till kommunerna. Den 26 juni hade de ett avslutningsmingel som jag tyvärr inte kunde vara med på och den 30 juni upphörde organisationen.

Jag tycker det är väldigt sorgligt för det har varit en mycket viktig del av mitt yrkesliv. Jag har skrivit hela sex rapporter/idéskrifter för dem. Några av de här böckerna är jag väldigt stolt över. ”Spela roll” har lästs av ca 15–20000 personer och har använts som studentlitteratur på flera akademiska institutioner, bland annat på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Senast i våras så hade vi en praktikant på SKL som berättade att boken fortfarande ingår som del i utbildningen för kulturgeografer.

Jag är väldigt tacksam för att Arenan trodde på den ganska vaga idé som jag hade i början av 2000-talet om att skriva en annorlunda bok om tillväxt med människors egna drivkrafter och förmågor samt den lokala samhällsandan i fokus. Att människor själva kan göra skillnad för en plats och att den lokala samhällsandan har betydelse låter som självklarheter idag, men få skrev då om utveckling i termer av kultur, tillit och tolerans. Boken stack även ut genom layout, en stor mängd citat samt roliga illustrationer av Ulf Lundqvist. I böckerna ”Rent spel” och ”Tillit och tolerans” (som jag skrev på konsultuppdrag från Arenan) har jag fått möjligheten att fortsätta spinna vidare på min idéer om vad det är som gör att ett samhälle eller plats utvecklas på ett bra sätt.

Den enkla tankemodell för lokal utveckling som vi tog fram till boken Spela roll. En plats utveckling beror på dess förutsättningar, men också på den kultur och samhällsanda som råder där.

Så ett stort tack till alla som jobbat på Arena för Tillväxt och som jag fått jobba tillsammans med under dessa år. Anders Flanking, Roland Lexén, Per Sandgren, Katrien Vanhaverbeke, Anna Kelly, Stefan Wing, Elizabeth Gillingsjö, Linnéa Hassis och alla andra som jag jobbat tillsammans med på Arenan. Tack också till Måns Norberg som var medskribent till Spela roll och som alltid kommit med kloka inspel till de böcker jag skrivit.

Jag kommer att sakna Arenan……

PS Vissa av böckerna är idag svåra att få tag på förutom som PDF, men vill du ha ett exemplar går det bra att kontakta mig på e-post eller telefon.

Det är något som skaver

Håller rädslan på att ta över fullständigt? Jag har nu kollat på ett antal politiska debatter inför EU-valet och frågorna om trygghet och säkerhet dominerar och i en del sociala medier verkar Sverige snart gå under av en ökad kriminalitet.

Men det är något som skaver. Jag har precis gått igenom Folkhälsomyndighetens statistik från deras hälsoenkät där flera frågor ställs om sociala relationer, t.ex. om man varit utsatt för våld, kränkningar eller hot eller om man känner tillit till andra.

Det finns mycket litet som indikerar att det blivit värre i Sverige. Fyra procent har blivit utsatta för fysiskt våld under 2018 – det var lika stor andel år 2005. Fem procent har blivit utsatta för hot, vilket är en procentenhet mer än 2005. 22 procent har angett att de blivit kränkta, vilket är en procentenhet mindre än år 2005. Vad gäller andelarna som anger att de saknat emotionellt respektive praktiskt stöd är dessa i princip oförändrade över tiden. Andelen som angett att de har ett lågt socialt deltagande har minskat från 19 till 17 procent.

http://fohm-app.folkhalsomyndigheten.se/Folkhalsodata/pxweb/sv/B_HLV/?rxid=b74d8053-7b13-4cfa-8716-aa2a5c66f44c

Det finns inga dramatiska förändringar överhuvudtaget utom vad gäller en fråga: ”Händer det att du avstår från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad?”. Här har det skett en ökning med tre procentenheter från 2005 till 2018 och med hela sju procentenheter från 2015 till 2018. Andelen som känt sig rädd uppgår till 28 procent.

Man kan också konstatera att det främst är unga och medelålderns kvinnor upp till 45 år som blivit mer rädda – inte pensionärerna. De har tvärtom blivit något tryggare sedan år 2005, men de är kanske inte ute på sociala medier lika mycket som unga. Samtidigt är andelen som varit utsatta för fysiskt våld oförändrat för unga kvinnor (16-29 år) och kraftigt minskande för unga män – från 11 till 7 procent sedan år 2005. Detta har sannolikt att göra med att alkoholkonsumtionen minskar bland ungdomar och att fler är hemma på helgerna och spelar dataspel.

Jag har själv blivit påverkad av det höga tonläget kring frågor om kriminalitet. Jag trodde statistiken skulle indikera en försämring. Men de brott som ökat är sannolikt sådana som tidigare varit väldigt ovanliga och de bostadsområden i Sverige som markant känner av en ökning är relativt få. Vad jag förstått av annan statistik så har våldtäkterna ökat (även om det kanske främst är benägenheten att anmäla som ökat och att definitionen om vad som är våldtäkt vidgats), gruppvåldtäkterna har ökat, gängkriminaliteten likaså. Stöldligor härjar periodvis i olika delar av landet och risken för terrorism har ökat. Men när baserna för en procentuell beräkning är låg, så kan en liten antalsökning ge sken av att procentuellt vara väldigt stor. Om det sker 10 gruppvåldtäkter ett år och 20 nästa år, så är det en ökning med 100 procent.

Men brott som är ovanliga drabbar inte särskilt många människor, även om de markant ökar. Folk som bor i Lidköping, Mjölby, Hudiksvall och Östra Göinge kan vara precis lika trygga nu som för 15 år sedan, även om gängkriminaliteten och dödsskjutningar ökat i Bergsjön, Rosengård och Vivalla.

Jag tror inte heller att invandrare skiljer sig särskilt mycket från svenskar vad gäller sexualbrott, våld, hot och andra grova brott. Denna typ av brott är tabu i nästan alla kulturer (med vissa undantag för sexualbrott). Länder som har en hög brottslighet är inte drabbade på grund av sin kultur, utan på grund av korruption 1). Politiker, polis, domstol och höga tjänstemän är korrumperade och staten klarar inte av att driva ett våldsmonopol. Däremot kan det finns kulturella skillnader mellan en del invandrade och de som är uppvuxna i Sverige vad gäller hur man ser på fusk kring skatter och bidrag. Det är synen på staten och graden av tillit till andra människor och samhällets institutioner som här kan skilja kulturellt.

Men för allvarliga brott så visar Folkhälsomyndighetens enkät, som genomförts under många år, att det faktiskt inte är så många som drabbas och om invandringen inneburit en ökning av kriminaliteten så är den marginell och drabbar främst de som bor i samma områden som de kriminella. En del faktorer som mäts i denna studie går snarare i en positiv riktning. Jag tror Sverige är på väg att bli som USA, att tidningar och politiker förstorar de negativa känslorna inför en liten ökning av kriminaliteten för att sälja lösnummer respektive fiska efter röster samtidigt som en del sociala medier spär på rädslan genom att utmåla invandrare som generellt farliga.

Jag tycker man måste ta kriminalitet och risken för terrorism på stort allvar och även en liten ökning är allvarlig. Det för med sig oerhört negativa konsekvenser för dem som drabbas. Men jag vänder mig mot de bilder som målas upp av politiker och media i dagsläget. Det kan bli så att bilden av verkligheten i slutändan är farligare, än själva verkligheten….

1) Korruption är ju i någon mening också ett utslag av kultur. Men här hamnade jag i ett cirkelresonemang. Så det blev en fotnot istället.