Har ni tänkt på att svensk musik ofta går i moll. Ibland brukar det svenska popundret förklaras med att vi gör poplåtar som är sorgsna och glada på samma gång. Abba var mästare på det. Svenska jullåtar går också ofta i moll, fastän texterna förmedlar glädje. Men ett tydligt undantag är ”Hej Tomtegubbar”. Det är en riktig klämkäck visa i renaste dur, men så lyssnar man på texten.

”En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär”

Det är nästan så jag tycker låten är lite obehaglig. Fulla tomtenissar som lever i en värld av sorg och armod, där alkoholen ger lite glädje för stunden!

Sorg är hemskt, men vemod kan jag ibland tycka om. Den där känslan av glädje och sorg på samma gång som t.ex. kan inträffa om man tittar på en vacker solnedgång eller minns roliga stunder tillsammans med en nära släkting eller vän som gått bort (det måste ha gott en tid annars slår det över i sorg). Och jag älskar vemodiga låtar. Så nu vill jag tillsammans med Amanda Jenssen önska alla läsare av min blogg en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år. Ett år där vi tillsammans kan sprida betydelsen av ett gott socialt kapital!