I Ryssland betraktas tillit ofta som ett tecken på naivitet eller dumhet, medan den som ifrågasätter, misstänker och misstror allt och alla snarare ses som skarpsynt och intelligent. Detta synsätt är djupt rotat i den ryska historien, präglad av århundraden av feodalism, tsarvälde, sovjetisk övervakning, förtryck och propaganda. Det kan ibland ha varit livsavgörande att vara vaksam och skeptisk, så just i Ryssland kanske det inte är så konstigt att misstro har blivit en överlevnadsstrategi.

Men den typen av historisk kontext är undantaget snarare än regeln. I de allra flesta samhällen är tillit inte ett tecken på svaghet, utan en styrka – och ofta en avgörande framgångsfaktor. Forskning från bland annat University of Oxford visar att det är de människor som har tillit till andra, som är öppna för samarbete och ser världen med ett grundläggande förtroende, som också presterar bäst. Det finns ett tydligt samband mellan tillit, intelligens och framgång. Människor som litar på andra tenderar inte bara att lyckas bättre i sociala sammanhang – de har också högre kognitiv förmåga och bättre resultat på akademiska tester.

Cynikernas argument är ofta att de undviker att bli lurade. Och visst, om man aldrig litar på någon så minimerar man risken för svek eller att bli utsatt för brott. Men det man missar är allt det positiva som aldrig blir möjligt. Den som är cynisk får sällan uppleva den typ av samarbete som bygger på ömsesidighet och öppenhet. De tolkar ofta andras handlingar som fientliga eller själviska, även när de inte är det – och därmed går de också miste om de stora fördelarna som kommer med samarbete: nätverk, gemenskap, idéutbyte, innovation och framgång genom gemensamt arbete.

I samhällen där institutioner är stabila, rättssystemet fungerar och makthavare i någon mån är ansvariga inför folket, är det rationellt att visa tillit. Det skapar handlingsutrymme, relationer, innovation – och mänsklig värme. Bara i sammanhang där korruptionen är systematisk och historien bär på upprepade svek från överheten, kan misstro verkligen vara den mest funktionella strategin. Men det är just i sådana samhällen som människor också går miste om de stora fördelarna som tillit kan ge.

Att känna tillit innebär förstås en viss risk – man kan bli sviken. Men den som vågar lita på andra ökar samtidigt sin chans att lyckas. Tillit öppnar dörrar. Den bygger broar mellan människor. Den möjliggör just nya relationer, samarbeten och erfarenheter som utvecklar både individen och samhället. Tillit skapar tur i livet – det är de tillitsfulla som i högre grad hittar den där starka och bestående kärleksrelationen i livet, som hittar vänner som berikar och är ett stöd genom livet och som knyter bekantskaper som leder till bättre jobb eller nya insikter. Medan de som misstror ofta tycker att de har otur – trots att de undviker alla risker. Ja, den tillitsfulle kanske blir lurad på pengar eller får sin lägenhet förstörd vid en uthyrning när man utsätter sig för en risk – men sammanslaget är det ytterst sällan som den som väljer att visa tillit totalt sett förlorar på det sett över hela livet.

Därför är det djupt oroande när vi ser ökande nivåer av misstro, otrygghet och rädsla i många länder idag. Politiska konflikter, desinformation och ökande polarisering riskerar att bryta ner den sociala tillit som är grunden för ett fungerande samhälle. Ökad kriminalitet och bedrägerier mot privatpersoner gör också att fler (med rätta) misstror människor i vissa sammanhang. När människor slutar lita på varandra förlorar vi inte bara vår sammanhållning – vi försämrar också vår gemensamma intelligens.

Så våga känna tillit – inte för att vara naiv, utan för att det i de flesta fall faktiskt är smart. Tillit är inte bara en känsla, det är en strategi. En strategi som ger resultat, både på individuell och samhällelig nivå. Sedan ska man absolut ha ett kritiskt öga gentemot omvärlden och andra människor, men det är inte riktigt samma sak som att misstro. Utan var smart och visa tillit!