Etikettarkiv: Latinamerika

Demografi kan hjälpa din privatekonomi – del 2

Länder med en ung befolkning och höga födelsetal genomgår en så kallad demografisk transition när nativiteten sjunker. Under en period finns då få äldre, färre barn och en växande andel i arbetsför ålder – ofta en tid av snabb ekonomisk tillväxt, vilket då avspeglas på landets börs.

Jag skriver vanligtvis om socialt kapital, men gör ibland undantag. I detta och föregående inlägg handlar det om hur kunskap om demografi kan hjälpa dig fatta bättre beslut på aktie- och bostadsmarknaden.

Stor andel i arbetsför ålder ger medvind

Sverige gick igenom den första fasen av den demografiska transitionen under 1950-talet och en bit in på 1960-talet. Visserligen föddes det många barn efter kriget, men under 1930-talets depression var nativiteten låg och under 1950-talet fanns det därför relativt få kvinnor i barnafödande åldrar. Samtidigt var vi få äldre – många unga hade utvandrat till USA 50–70 år tidigare. Och vi hade till skillnad från flera länder i Europa inte förlorat ett stort antal unga män i kriget. Det blev en period av stark ekonomi och framtidstro.

Demografi bakom Irlands ekonomiska lyft

Irland var sist i Västeuropa att genomgå denna första del av transitionen. På 1980-talet sjönk nativiteten (från drygt 3 till drygt 2 barn per kvinna) när religiösa normer försvagades och urbaniseringen tog fart. När ekonomin sedan växte återvände också unga irländare som tidigare emigrerat – och de kom med nya erfarenheter och idéer. Kombinationen av ung arbetskraft, minskande barnkullar och hemvändare gav landet ett starkt ekonomiskt lyft på 1990-talet och början av 2000-talet. Låg bolagsskatt och gynnsamma regler för företag spelade roll, men den demografiska transitionen var minst lika viktig – och en ofta förbisedd – motor för Irlands ekonomiska tillväxt.

Motsatsen: Åldrande befolkningar

När nativiteten långvarigt ligger under 2,1 barn per kvinna åldras befolkningen och arbetskraften krymper – med långsiktiga problem som följd. Japan, Sydkorea, Italien och i viss mån Tyskland är exempel på länder som ser detta tydligt: svag tillväxt, minskande arbetskraft och ökande välfärdskostnader. En del av Europas låga tillväxt i jämförelse med USA kan förklaras med en åldrande befolkning. Invandring kan lindra en sådan utveckling, men också skapa spänningar, särskilt i kristider när invandrade felaktigt riskerar få skulden för ekonomiska problem. Även om kulturella konflikter och ökad kriminalitet (på grund av utanförskap) påverkar samhället negativt så har jag svårt att se att invandring av unga skulle utgöra en ekonomisk belastning (som en del påstår) – inom demografiskt teori går det emot all logik.

Hur ska jag tänka idag?

Att pricka in en demografisk transition i sina investeringar kräver långsiktighet, och de flesta utvecklade länder har redan genomgått de första faserna av den. Men det är framför allt viktigt att undvika att investera i länder där åldrande befolkning bromsar tillväxten.

Jag ser stora demografiska utmaningar i Kina, Japan, Sydkorea och andra östasiatiska länder, och undviker därför deras fonder. Långsiktigt tror jag mer på Indien – som just går in i de första faserna och dessutom är demokratiskt styrt – samt på Latinamerika, där nativiteten är relativt hög och befolkningen fortfarande ung. Jag undviker också det politiskt polariserade USA, där minskade födelsetal och minskad invandring av såväl arbetskraft som forskare med risk för ”brain drain” kan hämma utvecklingen om Trumps vansinniga politik fortsätter. AI och teckbolagen kan visserligen fortsätta lyfta börsen i USA, men en del talar för att det här uppstått en kraftig övervärdering av många bolag och risken för krasch är uppenbar.

Med tanke på USA:s utrikes- och handelspolitik har EU också nyligen slutit nya handelsavtal med Indien och flera av länderna i Latinamerika, vilket förhoppningsvis också kommer att märkas på dessa länders ekonomier.

Så varför detta inlägg?

Jag tycker folk generellt inte riktigt förstår att demografi har en oerhört stor betydelse för mycket som händer i ett samhälle och jag tänkte att privatekonomiska tips kopplat till demografi kan ge lite extra uppmärksamhet för det här inlägget.

Vad tror du? Har du själv tänkt på demografi när du gjort investeringar? Kommentera gärna!

En hög tolerans kan delvis kompensera för lägre tillit

I det förra inlägget skrev jag att det är tilliten som förenar de länder som har den bästa sociala utvecklingen (och i hög grad också den ekonomiska utvecklingen) i världen.

Det finns en del ytterligare intressanta iakttagelser att göra i diagrammet nedan över tilliten och den sociala utvecklingen bland världens länder.

USA och Storbritannien ligger trots mycket hög BNP, lite lägre både vad gäller tillit och social utveckling, vilket sannolikt beror på klassklyftor och att stora grupper känner att de fått det sämre. I början av 1960-talet låg tilliten i USA på nästan nordiska nivåer och även Storbritannien har minskat sitt sociala kapital. I flertalet av de demokratiska länderna i västvärlden har den här siffran varit ganska stabil över tiden. Men i USA och Storbritannien har de ekonomiska klyftorna helt enkelt blivit för stora, människor bor mer segregerat, den sociala rörligheten har minskat markant och alla har långt ifrån samma chanser i livet. Många känner sig som förlorare och känner att samhället är på väg åt fel håll – något som jag tror kan förklara såväl Trumps framgångar som Brexit.

Ett annat intressant resultat är att länder i Latinamerika som t.ex. Brasilien, Chile och Uruguay samt länder i Södra Europa som t.ex. Spanien, Italien och Frankrike överpresterar vad gäller den sociala utvecklingen utifrån befolkningens tillitsnivåer. World Value Survey visar dock att länder i Latinamerika och södra Europa är avsevärt mer toleranta gentemot andra människor oavsett deras etnicitet, religion eller sexualitet än vad länder med låg tillit har i Östeuropa, Asien och Afrika. De har helt enkelt en hög tolerans som bidrar till en bättre social utveckling än vad som kan förväntas utifrån deras tillitsnivåer.