I mitt jobb på SKL arbetar jag bland annat med att utveckla det lokala företagsklimatet i kommunerna. Kommunens betydelse för det lokala företagsklimatet är något som ofta uppmärksammas i diverse rankingundersökningar, men SKL har också påtalat att näringslivet själva starkt bidrar till hur bra det lokala företagsklimatet är. I kommuner där företagen är bra på att samverka såväl med varandra som med kommunen och andra offentliga institutioner är ofta företagsklimatet bra.
Jens Eklinder-Frick har i sin doktorsavhandling följt två svenska klusterinitiativ. Han lyfter fram betydelsen av samarbeten över företagsgränserna, men också att det behövs kunskap och en strategi över hur man ska göra för att få samarbeten att fungera på ett bra sätt.
Ska man exempelvis främja ett ökat samarbete mellan människor som redan känner eller är förtrogna med varandra (inbundet socialt kapital) eller ska man satsa på att skapa möten mellan människor med olika bakgrunder (överbryggande socialt kapital)?
Vi lär oss nya saker och får nya perspektiv genom att träffa människor med andra bakgrunder och erfarenheter, men det är lättare att samarbeta med folk man redan känner eller som man identifierar dig med. Vi lär oss inte så mycket nytt av den sortens inbundna kontakter. Å andra sidan: om man bara skapar nya kontakter, kan det vara svårt att föra arbetet framåt.
Jens Eklinder-Frick beskriver bland annat ett klustersamarbete i Söderhamn där det inbundna sociala kapitalet satte hinder i vägen för det man ville uppnå. När Ericssonfabriken stängde i Söderhamn fanns det mycket högteknologiskt kunnande i regionen. Företagarna ansåg att de behövde göra något för att all den här kunskapen inte skulle försvinna ur regionen. De ville föra samman kunskapsföretagen med de tillverkningsföretag som fanns i området. Men det blev svårt att förena de två grupperna. Det inbundna sociala kapitalet var starkare än det överbryggande – man ville helst samarbeta med människor man kände till.
Samverkan stavas ibland med ä – samvärkan. I Söderhamn hade man denna gång ingen strategi för hur man skulle komma vidare. Man lyckades inte sammanföra de två kunskapsområdena. Bruksortskulturen är bra för lojaliteten och skapar gemenskap, men när bruket är borta, måste ”vi-och-dom”-känslan brytas. Då blir det inbundna sociala kapitalet istället ett hinder mot att släppa in nya influenser och idéer.