Etikettarkiv: Berättelser

Vi behöver en ny berättelse

Det var längesedan jag publicerade ett inlägg på min blogg. En del av er kanske blir överraskade att ni får en notis som visar att jag publicerat ett inlägg. Ni har inte fått någon sådan på länge, dels har jag inte lagt ut särskilt många inlägg sedan pandemin, dels så har jag haft tekniska problem med bloggen. Det har inte fungerat med notiser till prenumeranter. Men nu har jag fixat det – så välkomna tillbaka!

Det var en period jag tröttnade på att skriva, dels hade jag inte tid, dels så jobbade förändringar i sociala mediers algoritmer mot mig. Filmade klipp premieras framför långa texter.
Men nu har jag mer tid samtidigt som jag ser ett ökat intresse för det här området. Sannolikt inte av några roliga anledningar – vi ser ökade hot mot demokratin och vi känner oss oroliga och otrygga inför framtiden. Men antalet besökare på min blogg har ökat med närmast det dubbla det senaste året (utan att jag skrivit eller marknadsfört något), jag har på kort tid också fått ett antal föreläsningsuppdrag och folk har hört av sig som varit intresserade av det jag gjort och skrivit.

Vi håller ihop och samarbetar tack vare berättelserna

Vi människor är beroende av berättelser. Det är berättelserna som gör att vi skapar oss sammanhang, mening, gemenskap och grundläggande normer och värderingar som får oss att socialt samspela med varandra och organisera oss i större enheter. De här berättelserna kan dock fungera mer eller mindre bra – och det är här det sociala kapitalet kommer in. Forskningen visar nämligen att det sociala kapitalet får oss att fungera bättre tillsammans, vi mår bättre, vi blir lyckligare, vi kan slappna i offentligheten, saker och ting fungerar bättre och vi kan klara av att lösa svåra och komplexa samhällsproblem på ett bättre sätt än i de länder där det sociala kapitalet är lågt.

Men de berättelser som vi tytt oss till de senaste 30 åren och som vi trott varit de rätta och riktiga har börjat skava – de har inte lett till det som de en gång i tiden utlovade. I stället ser vi att en rad av samhällets funktioner inte fungerar som vi hoppas på och vi blir samtidigt alltmer isolerade från varandra – de sociala kitten försvagas. En del tror att vi har för lite av det de själva tror på och om bara de sjäva får bestämma allt, så kommer det att lösa sig. Men vill vi fortsätta leva i en demokrati där vi tillåter olika politiska berättelser, så måste ju alla lyssna på varandra och för att göra det måste vi ibland möta människor i det verkliga livet som inte är som man själv är. Varför tycker så många illa om den där berättelsen som jag tror på? Finns det värden i andra berättelser som kanske jag också kan acceptera, eller till och med omfamna? Och det är viktigt att mötas för att förstå att vi kanske inte är så olika, vi har alla fler identiteter än den politiska och om vi inte kan mötas i den, så kan vi kanske mötas som föräldrar, fotbollssupportrar, musiker, It-tekniker, motionscyklist, vinälskare eller någon annan identitet som vi kanske har gemensamt.

Berättelsen om socialt kapital

Utifrån det sociala kapitalet har jag med tiden byggt upp en egen berättelse som jag skulle vilja beskriva som en sorts politisk ideologi. De existerande politiska ideologierna handlar om att betona vissa mänskliga värden som särskilt viktiga och negligera andra värden, som står i konflikt med de ideologiskt viktiga värdena. Men varför ska man göra det? Det går att få lite av varje. Likt den asiatiska filosofin om yin och yang bygger min politiska ideologi på balans mellan för mänskligheten viktiga värden. Om balansen mellan det som bäst för mig som individ och vad som bra för samhället i stort. Om balansen mellan den socialistiska strävan efter jämlikhet och det liberala värnandet av frihet. Om balansen mellan samarbete och konkurrens. Om balansen mellan platt organisering och hierarkier. Om balansen mellan tillit och tolerans.

Tillit stärks av homogena miljöer där vi identifierar oss med varandra och där det skapas ett samvetande och gemenskap kring värderingar och normer, tolerans handlar om att tillåta det som vi inte tycker om, att acceptera att människor avviker från majoritetens normer och värderingar. Tolerans leder till pluralism och öppenhet. Tolerans tillsammans med nyfikenhet och mod är kreativitetetens och innovationernas moder och tolerans bidrar till att det är den bästa personen som får jobbet, inte den som bäst passar in i gruppen. Det är en känslig ordning som vilar på ett slags paradox: det fria fungerande samhället fordrar balans mellan splittring och gemenskap.

Hör av dig

Jag pratar gärna om socialt kapital och tillit med andra. Bjud in mig för samtal. Om du är en person i någon form av maktställning som vill lära dig mer om socialt kapital eller en mindre grupp av människor där det snarare handlar om samtal än föreläsning kan jag göra det närmast ideellt. Jag tror jag har något viktigt att förmedla…

Storytelling skapar sociala kitt

Något som sägs stärka det sociala kapitalet är goda berättelser. Berättelser kan skapa sociala kitt som stärker gemenskapen mellan människor. Två exempel på berättelser som varit viktiga för respektive länder är ”The American dream” som säger att alla medborgare i USA kan bli framgångsrika inom något, oavsett samhällsklass, bara man är beredd att jobba hårt och ”Det svenska folkhemmet” som säger att du är del i en gemenskap där staten genom en generell välfärdspolitik garanterar dig jämlikhet och trygghet. Båda berättelserna har med tiden naggats en hel del i kanten, men de utgör bra exempel på att starka berättelser kan stärka ett samhälle.

Även på ortsnivå är berättelser viktiga. Med invånare som känner till sin historia och vet vilka människor som varit viktiga för orten och som kan vidarebefordra detta till sina barn och till folk som flyttar dit så knyter man generationsmässiga band, skapar sammanhang och gör sannolikt invånarna mer benägna att engagera sig ideellt för orten. Det är därför jättekul att byalaget från min hemort Lanna-Hidinge har grävt i historien, intervjuat äldre människor samt utifrån egna kunskaper samlat, skrivit och gett ut en bok om bygden. Den fick min pappa som är 89 år att läsa en bok för första gången på över 10 år!

Artikel om boken i Nerikes Allehanda