Kategoriarkiv: Socialt kapital

Den gyllene regeln

Humor, Socialt kapital, Uncategorized, ,

“Always go to other people’s funerals, otherwise they won’t come to yours…”

Yogi Berra, legendarisk amerikansk basebollspelare

Förutom som framgångsrik idrottsman var Yogi Berra även känd för att han ofta snubblande såväl på orden som logiken och han myntade flera utryck som i USA blivit bevingade. Detta något absurda citat handlar ju i grund och botten om den s.k. ”gyllene regeln”. Det är en grundläggande etisk princip som finns i de flesta religioner och som utrycks på olika sätt, men med samma andemening.

”Gör mot andra som de själv vill bli behandlad”

När jag i olika sammanhang pratat om socialt kapital har jag ofta fått frågan hur det skapas. Det finns några saker som man på samhällsnivå kan sträva emot för att främja ett socialt kapital: att det inte är alltför stora skillnader i ekonomisk standard mellan människor, att det går att göra klassresor i samhället, att de grundläggande förutsättningarna i livet är hyfsat lika, att det inte förekommer korruption samt att välfärdssystemen är generella. Det är t.ex. bättre att barnbidraget ges till alla än att det ska vara behovs- eller inkomstprövat. Socialt kapital skapas också av att människor med olika bakgrund och identiteter möts och här kan samhället bidra till att sådana möten uppstår, t.ex. genom den fysiska stadsplaneringen.

Men socialt kapital skapas framförallt underifrån av människor själva och då är den s.k. ”gyllene regeln” grundläggande! Gör mot andra som du själv vill bli behandlad…

Svenskarna tror att korruptionen ökar

Socialt kapital, Statistik, Uncategorized, ,

Det har gjorts en EU-kartläggning av korruptionen inom EU. Korruptionen kostar länderna i EU ofattbara 1 000 miljarder kronor varje år. Tänk vad mycket bra saker vi skulle kunna göra med de pengarna! Vi kan dock vara tacksamma för att Sverige tillhör de länder som har minst problem. I en del länder som Grekland, Italien, Spanien, Litauen och Tjeckien tror nästan 100 procent av befolkningen att korruptionen är utbredd.

Men siffrorna oroar ändå för Sveriges del. 44 procent av svenskarna tror att korruptionen är utbredd, vilket är betydligt högre än i Danmark med 20 procent och Finland med 29 procent. Norge är inte med i studien men jag kan tänka mig att deras siffra är något liknande. Dessutom hävdar hela 18 procent av svenskarna att de känner någon som har mutats.

Att tro att korruptionen är utbredd är inte samma sak som att den faktiskt är det. Men om många människor under en längre tid tror att korruption är vanligt förekommande, så ökar risken att fler faktiskt agerar korrupt. Så denna rapport är lite illavarslande.

EU-kartläggning av korruptionen

Så vaknade intresset

Socialt kapital, Uncategorized, , , ,

Första gången jag hörde talas om socialt kapital var i samband med Framtidsprojektet – en storsatsning från Sveriges Kommuner och Landsting i början av 2000-talet där förbundet bjöd in 100 politiker och tjänstemän för att vid sex tillfällen à två dagar diskutera utmaningar för kommunerna i framtiden. Egentligen hörde jag inte talas om socialt kapital förrän efter framtidsstudien var klar, men under arbetet växte ett annat begrepp fram. Medskaparanda – skulle Sverige år 2015 vara präglat av medskaparanda eller av medföljaranda? Orden kom till när vi försökte hitta ett samlande begrepp för faktorer som vi tyckte var viktiga för att skapa ett gott samhälle som t.ex. delaktighet, samhällsansvar, eget ansvar, samverkan, dialog och tillit.

Orden medskapare och medskaparanda fick ett stort genomslag bland politiker och tjänstemän under denna tid. Många gillade begreppet och använde det flitigt, men det ansågs också som flummigt – något som var lätt att säga, men desto svårare att jobba för och förverkliga i politiken.

Men vi hade kanske kommit på något som man inom forskningen redan satt namn på?  Det var först när vi var färdiga med Framtidsprojektet som jag uppmärksammade Robert Putnams bok ”Den ensamme bowlaren”. Denna kioskvältare inom området socialt kapital hade kommit ut i Sverige år 2000 och vårt arbete avslutades först år 2002. Redan efter några kapitel slog det mig att det vi lite famlande hade försökt beskriva med begreppet medskaparanda egentligen var det sociala kapitalet. Medskaparandan beskrev ett samhälle där människor hade en generell tillit till varandra – det som man inom forskningen brukar kalla ett överbryggande socialt kapital. Medan medföljarandan definierade ett samhälle med ett lågt eller inbundet socialt kapital, dvs. där man främst litar till sin närmaste omgivning, har låg tillit till främlingar och misstror makthavare som t.ex. politiker. Så här definierade vi begreppen i Framtidsprojektet slutrapport ”Hur långt är ett snöre?”:

”En medskapare ser sig själv i ett större sammanhang och tycker det är viktigt att rösta, delta i föreningsliv och engagera sig i samhällsfrågor, medan en medföljare sällan engagerar i frågor som inte rör den egna sociala sfären och närmiljön. Medskaparen förmår bryta negativa mönster genom egen drivkraft eller i samverkan med andra medan medföljaren anpassar sig till befintliga system och rådande kulturer. Såväl medskaparen som medföljaren kan måna om familj och vänner. Medföljaren tänker dock ofta i termer av ”vi och dom”, medan medskaparen inte ser något motsatsförhållande.”

På den vägen är det! Intresset för det sociala kapitalet har hållit i sig och nu tänker jag börja blogga om detta viktiga ämne!

Vem skapade begreppet socialt kapital?

Socialt kapital, Uncategorized,

Begreppet socialt kapital användes för första gången för nästan 100 år sedan (1916). Det var ingen akademiker eller högt uppsatt person som först definierade begreppet på det sätt som det är känt idag. Lyda Judson Hanifan var skolinspektör och skolreformatör i West Virginia, USA. Han var en praktiker och djupt engagerad i stadens skolfrågor, men bekymrad. Många skolor behövde rustas upp. För detta krävdes inte bara pengar, utan även ett folkligt intresse för saken. Många kände till bristerna, men det var svårt att få folk engagerade. Utan ett folkligt engagemang skulle han aldrig få stadens politiker och affärsmän med sig, men hur skulle det gå till?

Hanifans svar på den frågan var att skapa en gemenskap hos människor. Han ville få folk att förstå vad som händer när människor börjar lära känna varandra, får förtroende för varandra, blir sympatiskt inställda till varandra och därför bestämmer sig för att börja samarbeta. Allt detta benämner han som socialt kapital och det som bygger det sociala kapitalet är den goda viljan, gemenskapen, sympatin, medkänslan och samarbetet.

För att skapa en gemenskap, menar Hanifan, måste det till en ackumulering av socialt kapital innan den riktigt kan verka och vara till nytta för såväl den enskilde som för gruppen som helhet. Den enskilda individen är socialt sett hjälplös om hon lämnas helt åt sitt öde. Men, fortsätter Hanifan, om hon kommer i kontakt med sina grannar och de i sin tur kommer i kontakt med sina grannar blir det en ackumulering av socialt kapital som kan komma att användas dels för att tillfredsställa den enskilda individens egna behov och dels för att förbättra lokala levnadsförhållanden. Grannskapet kommer som helhet att dra nytta av samarbetet mellan dess delar. När människorna i grannskapet har börjat lära känna varandra på ett otvunget sätt och tagit för vana att träffas och umgås, då har tillräckligt med socialt kapital skapats för att det, tillsammans med ett bra ledarskap, kan användas för det allmännas bästa, som t.ex. att rusta upp skolorna i området.

Det har spekulerats i varför Hanifan valde att använda begreppet socialt kapital. Var det ett pedagogiskt trick? Berodde det på att han vill komma till tals med de mer hårdhudade och svårflörtade makthavarna som i regel var affärsmän? Kanske tänkte han att de skulle lyssna mer på honom om han använde ett språk och terminologi som de var vana vid, som kapital, istället för ett mjukare språk som kanske de skulle uppfatta som flummigt[1].

Tyvärr hamnade begreppet i malpåse under lång tid. Hanifan hade ingen position i den akademiska världen och var inte heller intresserad av att lansera begreppet, utan ville ha uppmärksamhet för skolfrågorna. Men Hanifan hade tamejfan rätt!


[1] Den engelska sociologen David Halpern nämner den teorin i sin bok ”Social capital” (2005)