Etikettarkiv: Pesten

Kristendomen och pesten la grunden för individuella rättigheter

När vi gick över från att leva i jägar- och samlarsamhällen till jordbrukssamhällen så blev människan tvungen att hitta nya sätt att organisera sig på. Hierarkier skapades där en del hade mer makt och tillgångar än det stora flertalet och i stället för i små grupper om 20–30 personer så utökades familjekonstellationerna till att sedermera bli stora klaner som dominerade såväl visa yrken som byar eller städer. Det är i klanstrukturer som människan har levt och fortfarande lever i stora delar av världen. Jag kommer att återkomma till vad det innebär att leva i klansamhällen, men det här inlägget kommer att handla om hur ett mindre antal länder i Västeuropa successivt övergav detta sätt att organisera samhället på. En utveckling som med tiden har givit oss demokrati i stället för diktatur, en lagbunden rättsskipning i stället för blodshämnd och meritokrati i stället för nepotism.

I stora delar av Europa och i det man kallar västvärlden är människor mer benägna att lita på främlingar och är mer inställda på samarbete med människor man inte känner (dvs. de har ett högre socialt kapital). Något som i hög grad har varit en framgångsfaktor för dessa länder. Vad beror det på? Joseph Heinrich, som är evolutionsforskare vid Harvard, menar i boken ”The Weirdest People in the World”, att startskottet för denna utveckling var att kristendomen införde ett antal regler som successivt bröt sönder de europeiska klansamhällena. Även Dan Korn, svensk folklivsskildrare och samhällsdebattör, beskriver denna utveckling i sin bok ”Kalla Anka på kräftskiva”.

Enligt Heinrick inleddes denna process i början av 400-talet när kristendomen förbjöd månggifte, liksom traditionen att en änka måste gifta om sig med sin döde makes bror, så att hon stannade inom klanen. Månggifte var tidigare det normala, där män med status och makt togs sig flera fruar, medan andra blev utan. Inom kristendomen blev i stället kärnfamiljen ett ideal. Dan Korn framhäver också celibatet för präster och arvsrätt för kvinnor. Detta innebar att en rad gårdar kom att tillhöra barnlösa änkor. Och om inga arvingar fanns så ärvde kyrkan gården. Det fanns även de som testamenterade gårdar till kyrkan för att försäkra sig om en plats i himmelen. Här fanns alltså en organisation med ett allt större jordinnehav, där de verksamma tjänstemännen inte kunde göra det som människor gjort i alla tider; favorisera de egna barnen. Kyrkan blev en jordägare av storformat och alla dessa gårdar arrenderades ut. Arrendatorn behövde inte vara släkt eller grannar, utan kunde komma från någon annan bygd. Därmed bröts klanstrukturerna i byarna över hela det område i de delar av Europa som kontrollerades av kyrkan.

En annan förklaring till att klanernas makt successivt bröts är faktiskt pesten1. Demograferna De Moor och Luiten van Zanden har i sin forskning visat att pesten minskade befolkningen dramatiskt. Det innebar i sin tur att värdet på jord och andra fasta tillgångar minskade och att värdet på arbetskraft ökade. Framför allt drabbades delar av Västeuropa hårt av pesten, medan delar av Östeuropa i stort sett undkom denna farsot. Gårdar stod tomma och mindre bördiga jordar odlades inte längre. Bristen på arbetskraft innebar att det var lätt att få bra betalt för jobb utanför hemmet. Genom ökade reallöner och lägre tillgångspriser var det lättare för unga att lämna hemmet, söka ett arbete och spara pengar eller andra tillgångar som senare kunde investeras i en egen gård eller jord. Efter pestens härjningar bestod hushållen i stora delar av Västeuropa för det mesta bara av två vuxna, deras barn och kanske någon äldre förälder till de vuxna samt eventuellt någon piga eller dräng. Dessa relativt små familjer, i jämförelse med storfamiljerna och klanerna i Östeuropa och Mellanöstern, innebar en ökad ekonomisk sårbarhet vid sjukdom eller dödsfall inom familjen. I storfamiljen så var det klanens skyldighet att hjälpa dem som drabbats av sjukdom eller dödsfall i familjen. Men i de mindre familjeenheterna började i stället familjerna att samarbeta med varandra för att skapa en större trygghet i livet och genom samarbetet mellan hushållen så underlättades även skötsel av allmänningar och byggandet av lokal infrastruktur som t.ex. vägar och broar. Familjer som inte var släkt, men som geografiskt rörde sig i samma miljöer började därför med tiden alltmer lita på varandra.

Kvinnors ställning stärktes

Införande av kristendom i Europa samt pestens härjningar stärkte också kvinnornas ställning i samhället. De fick i och med katolicismens framväxt viss arvsrätt och i efterdyningarna av pesten så började kvinnor och män gifta sig först i samband med att de kunde skapa ett eget hushåll och försörjning, t.ex. ett jordbruk eller hantverksrörelse. Paren var också i högre utsträckning i ungefär samma ålder, vilket gav mer jämbördiga förhållanden än under den tid klanerna dominerade och då kvinnorna blev bortgifta i mycket tidig ålder. En man och en kvinna som gifte sig i det medeltida Europa fick alltså som unga bestämma relativt självständigt över sitt eget hushåll.

Joseph Heinrick pekar också på betydelsen av det medeltida skråväsendet framväxt i Europa. Idag betraktas ofta skråväsendet som ett hinder mot modernitet och frihandel, men utan skrån kanske det inte blivit någon modernitet, menar Heinrick. Skrån och gillen bröt loss individer från deras familjer och förenade dem i nya sociala strukturer, baserade på yrkesidentitet. En medeltida europeisk stad kunde på ytan likna en stad i Mellanöstern eller Kina, men dess sociala organisation skilde sig rejält från resten av världen. Ungdomar gick i lära hos personer de inte var släkt med och kunde få lån eller råd från sina äldre kollegor inom skrået. Föreställningen att människor har individuella rättigheter, eller att samhället är ett ömsesidigt kontrakt mellan främlingar skulle ha låtit fullständigt absurd under större delen av mänsklighetens historia. I Europa började nu sådana idéer låta naturliga.

Så mycket annat följer av detta, som en rad dominobrickor – rationellt tänkande i stället för konformism, en vilja att pröva nyheter och förbättringar i stället för klansamhällets fientlighet mot allt som hotar dess traditioner. I förlängningen: demokrati, naturvetenskap och sekularisering. Här uppstår det som kallas västerländska värderingar. Förändrade sociala relationer ger upphov till psykologiska förändringar. En tydlig skillnad är att andra människors avsikt börjar tillmätas större betydelse, även när man råkar illa ut: ville den där främlingen verkligen skada mig, eller var det ett uppriktigt misstag? I traditionella samhällen är man mer benägen att döma oavsiktliga misstag lika hårt som avsiktliga brott. Människors status i familjehierarkin är viktigare än deras inre avsikter. En annan viktig skiljelinje är synen på äkta och hycklade känslor. Inom klanen är det sunt förnuft att underkasta sig mäktiga familjemedlemmar och att anpassa sitt beteende efter situationen; utanför klanen börjar den som byter ansikte framstå som falsk och inkonsekvent. Principer och opersonliga fakta avgör vad som är rätt, inte farfar. För att förklara Europas historia brukar man hänvisa till renässansen, reformationen och upplysningen, men när de inträffar har Europa varit inne på en avvikande kurs i över tusen år.

Håkan Lindgren, frilansande journalist (artikel om Joseph Heinrich bok, SvD 2021-04-06)

Det européer lyckades med var att med hjälp av förändrade äktenskapsmönster, demografiska konsekvenser av pesten samt genom nya gemenskaper, i skrån och byar, så sakteliga börja bygga en mellanmänsklig tillit och ett överbryggande socialt kapital som med tiden gav allt större konkurrensfördelar gentemot de länder där klanen utgjort utgångspunkt för samhällsorganisationen.

¹) Dan Korn, ”Kalle Anka på kräftskiva”, 2017 och Peter Frankopan, ”Sidenvägarna”, 2018

En odyssé över det sociala kapitalets tillväxt

Vad har pesten att göra med en ökad tillit i delar av Europa? Varför växte industrialismen fram just i England? Vad har Sverige gemensamt med Quebec? Varför blev träskområdet Holland en ekonomisk stormakt på 1600-talet och varför är tilliten så hög just där? Och vad ligger bakom Australiens, Nya Zeelands och Kanadas förhållandevis höga sociala kapital? 

Detta inlägg är en liten odyssé över det sociala kapitalets tillväxt i Europa och delar av övriga världen från 500-talet och framåt. Denna korta text kan naturligtvis inte ge någon fullständig bild och jag kan inte heller alla länders (om ens något lands) historia tillräckligt bra för att ens försöka. Men detta är ändå några nedslag i historien med händelser och skeenden som jag tror varit väldigt viktiga för att vissa länder har ett högre socialt kapital än andra.

Den enskilt viktigaste orsaken till att tilliten och den sociala utvecklingen tidigt stärktes i vissa länder i Europa är rörelsen från ett samhälle baserat på blodsband och heder mot ett samhälle baserat på lagbunden ordning och meritvärdering.

 Klanstrukturerna bröts

I boken ”Kalle Anka på kräftskiva” beskriver Dan Korn vad som egentligen hände när klanernas makt började avta i delar av Europa. När kristendomen infördes som statsreligion i romerska riket infördes en rad nya regler som t.ex. celibat för präster och arvsrätt för kvinnor. Detta innebar att en rad gårdar kom att tillhöra barnlösa änkor. Och om inga arvingar fanns så ärvde kyrkan gården. Det fanns även de som testamenterade gårdar till kyrkan för att försäkra sig om en plats i himmelen. Här fanns alltså en organisation med ett allt större jordinnehav, där de verksamma tjänstemännen inte kunde göra det som människor gjort i alla tider; favorisera de egna barnen. Kyrkan blev en jordägare av storformat och alla dessa gårdar arrenderades ut. Arrendatorn behövde inte vara släkt eller grannar, utan kunde komma från någon annan bygd. Därmed bröts klanstrukturerna i byarna över hela det område i de delar av Europa som kontrollerades av kyrkan.

En annan förklaring till att klanernas makt bröts är faktiskt pesten. Demograferna De Moor och Luiten van Zanden visade på att pesten minskade befolkningen dramatiskt. Det innebar i sin tur att värdet på jord och andra fasta tillgångar minskade och att värdet på arbetskraft ökade. Framförallt drabbades delar av Västeuropa hårt av pesten, medan delar av Östeuropa i stort sett undkom denna farsot.  Gårdar stod tomma och mindre bördiga jordar odlades inte längre. Bristen på arbetskraft innebar att det var lätt att få bra betalt för jobb utanför hemmet. Genom ökade reallöner och lägre tillgångspriser var det lättare för unga att lämna hemmet, söka ett arbete och spara pengar som senare kunde investeras i en egen gård eller jord. Efter pestens härjningar bestod hushållen i stora delar av Västeuropa för det mesta bara av två vuxna, deras barn och kanske någon äldre förälder till de vuxna samt eventuellt någon piga eller dräng. Dessa relativt små familjer, i jämförelse med storfamiljerna och klanerna i Östeuropa och Mellanöstern, innebar en ökad ekonomisk sårbarhet vid sjukdom eller dödsfall inom familjen¹. I storfamiljen så var det klanens skyldighet att hjälpa dem som drabbats av sjukdom eller dödsfall i familjen. Men i de mindre familjeenheterna började istället familjerna att samarbeta med varandra för att skapa en större trygghet i livet och genom samarbetet mellan hushållen så underlättades även skötsel av allmänningar eller byggandet av lokal infrastruktur som t.ex. broar. Familjer som inte var släkt men som geografiskt rörde sig i samma miljöer började därför med tiden allt mer lita på varandra.

Införande av kristendom i Europa samt pestens härjningar stärkte också kvinnornas ställning i samhället.  De fick i och med katolicismens framväxt viss arvsrätt och i efterdyningarna av pesten så började kvinnor och män gifta sig först i samband med att de kunde skapa ett eget hushåll och försörjning, t.ex. ett jordbruk eller hantverksrörelse. Paren var också i högre utsträckning i ungefär samma ålder, vilket gav mer jämbördiga förhållanden än under den tid klanerna dominerade och då kvinnorna blev bortgifta i mycket tidig ålder. Jämställdhet är liksom jämlikhet något som stärker ett lands sociala kapital.

Magna Charta – milstolpe för framväxten av mänskliga rättigheter

Ett dokument som anses vara en milstolpe för framväxten av mänskliga rättigheter är Magna Charta – det stora dokumentet. År 1215 tvingades Kung John av England att signera Magna Charta, där grunderna står för vad som senare kom att definieras som mänskliga rättigheter. Bland dem var kyrkans rättighet att vara fri från inblandning av regeringen, alla fria medborgares rättighet att äga och ärva egendom och att skyddas från orimliga skatter. Det fastställde rätten för änkor som ägde egendom att välja att inte gifta om sig, och fastställde principer för vederbörliga processer och likhet inför lagen. Där fanns även avdelningar som förbjöd mutor och tjänstefel av ämbetsmän. Magna Charta anses allmänt som ett av de viktigaste juridiska dokumenten i utvecklingen av den moderna demokratin². Till en början så gällde dock inte likhet inför lagen för alla. Det var fria män som behandlades lika, men bara det var ett stort steg från den ordning som tidigare gällde. En viktig orsak till att industrialismen tog fart i just England är sannolikt landets tidiga införande av lagbundenhet framför blodsband. England kanske var det första land i världen där lagen skyddade ägandet av mark, fastigheter eller företag från att stjälas, konfiskeras eller skattas bort av lynniga makthavare.

Från träskmark till ett högtillitssamhälle

Förutom de nordiska länderna, så är det Holland som sticker ut i Europa som ett land med ett mycket högt socialt kapital. År 1568 var Holland ett litet vindpinat träskområde utan naturresurser, en liten vrå av den spanska kungens arvsländer. 80 år senare hade Holland inte bara blivit självständiga från Spanien, utan också avlöst spanjorerna och deras bundsförvanter portugiserna som herrar över världshaven, byggt upp ett nederländskt imperium och blivit Europas rikaste land. En viktig förklaring till det Ostindiska kompaniets och Holland framgångar på 1600-talet handlade om att bygga institutionell tillit. Man lyckades få den spirande finansmarknadens förtroende. För det första var Holland och de aktiebolag som där byggdes upp pedantiska med att betala tillbaka sina lån till fullo och i tid. För det andra var det nederländska rättsväsendet självständigt och skyddade privata rättigheter, bland annat egendomsrätten. I Spanien så struntade kungen vid samma tid att betala både ränta och amorteringar till sina borgenärer och beslagtog så småningom alla pengar som lånats ut. Kriget mot Frankrike var viktigare än att hålla löften till simpla långivare. Detta innebär naturligtvis att kapitalet vid denna tidpunkt sökte sig från diktaturer med dålig rättssäkerhet och istället sökte sig till Holland och även England där en bra avkastning på utlånat kapital i hög grad kunde garanteras³.

Hög bildning bidrog till det sociala kapitalet i Sverige och Quebec

Något som var viktigt för tillitens tidiga framväxt i Sverige var den jämförelsevis höga bildning som bönder och arbetare hade i Sverige redan i början av 1900-talet. Böndernas relativt stora frihet och tidig läsförmåga, folkskolans införande 1846 samt folkrörelsernas framväxt gav bönder och arbetare en starkare position här än i många andra länder. Detta har i sin tur också gett oss en relativt sett hög grad av jämlikhet och jämställdhet, vilket i sig starkt bidragit till den höga graden av tillit. Det är därför intressant att läsa om en motsvarande utveckling i Quebec i Kanada, fast 100 år senare. Journalisterna Thomas Steinfeld och Per Svensson har skrivit boken ”Bildningen på barrikaderna. I slutet av 80-talet undervisade Per i litteraturhistoria vid ett universitet i Montreal, i Quebec i Kanada. Ingenstans hade det, enligt Per, varit lättare att undervisa i litteraturhistoria än där. De franskspråkiga kanadensarna utgjorde en minoritet i Nordamerika, och de franskspråkiga i Quebec var den gamla underklassen. Men när de började intressera sig för litteratur så var det på allvar. De ville upp i samhället, bildning var deras medel och både de själva och deras samhälle förändrades under den processen. Per Svensson vittnar om att han aldrig varit med om något samhälle som tagit bildning på så stort allvar som Quebec under 80-talet. Det kan vara intressant att jämföra Kanada med grannen USA där bildning sällan stått särskilt högt i kurs och hur utvecklingen av det sociala kapitalet sedan 80-talet varit stabilt i Kanada samtidigt som det raserats i delar av USA.

Frihet från feodalism och överhet

Förutom det engelska språket och ett relativt stort mått av socialt kapital har Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA något annat viktigt gemensamt. Om man bortser från det förtryck som ursprungsbefolkningarna och sedermera även svarta slavar i USA utsattes för så har alla dessa länder en historia av att vara nybyggarländer utan privilegierade klasser. De flesta vita kom till dessa länder med två tomma händer. De hade flytt från religionsförtryck, feodalherrar och överhet för att söka friheten och möjligheten till ett bättre liv i ett nytt land. Trots att det med tiden uppstått en relativt stor ojämlikhet i dessa länder, så har det funnits ett rättfärdigande för detta eftersom en stor majoritet kommit till dessa länder med liknande förutsättningar. Därför har inte ojämlikheten skadat tilliten lika mycket som den gjort i andra länder där maktstrukturer i högre grad varit cementerade av tidiga privilegier. Undantaget i denna kvartett av anglosaxiska länder är dock USA där tilliten sedan 1980-talet skadats av en accelererande ojämlikhet, åsiktspolarisering och söndervittrade civilsamhällen.

Den viktigaste anledningen till att dessa länder har ett högt socialt kapital är dock att människor tidigt kunnat skapa bättre förutsättningar för sig själva och andra genom att samarbeta och hjälpa varandra. De utvecklades tidigt till demokratier med starka civilsamhällen och ett rikt föreningsliv. I länder som är eller har varit beroende av en överhet har fördelar ofta erövrats genom att stå på god fot med överheten, inte genom horisontella samarbeten av civilt slag. Horisontella samarbeten har istället riskerat att bestraffas, eftersom de kunnat utgöra ett hot mot makten.

Närvaron eller frånvaron av en överhet sätter spår i tilliten. Man kan t.ex. se att de regioner Europa där slott och herresäten är lokaliserade ofta har ett lägre socialt kapital än de områden där människor kunde bygga sig ett bättre liv genom horisontella samarbeten sinsemellan och inte genom att fjäska för den lokala överheten. I Sverige är t.ex. den generella tilliten som lägst i slottstäta Skåne och Mälardalsregionen samt i bruksorterna i Bergslagen där befolkningen haft ett beroendeförhållande till en dominerande arbetsgivare.

Det kan konstateras att det sociala kapitalet inte har trivts lika bra i slott som i kojor!

¹) Irene Wennemo, ”Det gemensamma – om den svenska välfärdsmodellen”, 2014

²) www.enadeformanskligarattigheter.se/what-are-human-rights/brief-history/magna-carta.html

³) Yuval Noah Harari, ”Sapiens”, 2014