Varför drabbas världen så ofta av ledare som beter sig som psykopater eller narcissister och som är djupt korrumperade och maktgalna?
Jag är statistiker i grunden och det som jag funderat en del på är om det helt enkelt har med risktagande och sannolikhet att göra. Det skulle också var en delförklaring till varför det är vanligare med män i toppositioner, inte bara inom politiken, utan också i näringslivet och inom forskningen.
Jag är medveten om att många hellre väljer att förklara den stora andelen män i toppen med patriarkala strukturer och att män hjälper varandra till makten. Det finns en del sanning i detta, men jag tror inte man helt ska bortse från detta med riskbenägenheten. Framför allt när det handlar om ledare och andra på toppositioner som ställer till problem.
Vi vet att psykopater är extremt riskbenägna. Vi vet också att män i de flesta sammanhang är mer riskbenägna än kvinnor. Skillnaden i genomsnitt mellan män och kvinnor behöver inte vara jättestor, men den skillnad som finns får stort utslag bland de fem procent som är minst respektive mest riskbenägna. Det handlar om det som inom statistiken kallas normalfördelningskurvor och man kan jämföra med logiken med längden på människor. Det finns många kvinnor som är längre än män (på samma sätt som det finns många kvinnor som är mer riskbenägna än män), men det är väldigt få kvinnor bland de fem procent längsta och det är väldigt få kvinnor bland de fem procent som är mest riskbenägna.
Man uppskattar att ungefär 1 procent av världens befolkning är psykopater och av dessa är drygt tre fjärdedelar män. De flesta av dessa män tar så många dumma risker att de inte alls är några vinnare, de hamnar i fängelse, drabbas av olyckor, klarar aldrig av att ha några långvariga relationer med andra människor och dör ofta både ensamma och alltför tidigt. Men den här riskbenägenheten innebär också att det alltid är några som lyckas ta sig ända till toppen. Precis som det ibland blir rött på roulettbordet 6 ggr på raken, så kommer det att finnas folk som hela tiden satsar stort på rätt kort. Psykopater är dessutom ofta hänsynslösa mot andra, de ljuger och manipulerar. Samma sak här – de flesta blir avslöjade, råkar illa ut och drabbas av folks vrede, men en del med tillräckligt högt IQ och tur klarar sig och tar sig till toppen av olika hierarkier.
Många riskbenägna (som inte är psykopater) kan naturligtvis vara skickliga ledare, forskare och chefer som väl förtjänat sin position i samhället och alla som når toppen är naturligtvis inte extremt riskbenägna. En del har fullständig normal riskbenägenhet och de flesta når långt på grund av att de på olika sätt är väldigt duktiga på det de gör. Men det blir ändå en överrepresentation av de extremt riskbenägna i toppen och i odemokratiska länder där samhällets institutioner är svaga kan aggressivitet och manipulation också i högre grad löna sig än i demokratiska länder.
Som jag tidigare skrev så är det ca 1 procent av den globala befolkningen som har psykopatiska drag. Enligt AI (ChatGPT) så är siffran för företagsledare ca 3 procent och bland människor i finansvärlden är den hela 4 procent, dvs. en av 25 (inte en ovanligt storlek på en sektion inom arbetslivet). Bland politiker har jag inte sett någon siffra – men att Donald Trump och Elon Musk både har narcissistiska och psykopatiska drag är ingen vild gissning. Och i fängelser uppskattas ca 25 procent ha psykopatiska drag. Det står fullständigt klart att dessa människor inte är bra för samhället och andra människor om de når för långt upp i hierarkierna.
Men hur kan vi klara av att stoppa de farliga psykopaterna och de alltför riskbenägna, utan att stoppa den positiva sidan av riskbenägenhet. Den som utvecklar samhället, som ger oss artisteri, innovationer, företag och jobbtillfällen? Jag har inget bra svar på detta. Men jag tror vi ska tona ned de patriarkala och kulturella förklaringarna som drar alla män över en kam och som kanske snarare hämmar det positiva sidan av mäns (på gruppnivå) något högre riskbenägenhet, vilket också kan ge handlingskraft, innovationer och entreprenörskap. Och i stället försöka bli mer vaksamma på ledare och andra på toppositioner som har narcissistiska eller psykopatiska drag. De måste på ett tidigt stadium stoppas.
Jag kan tänka mig att en del kommer att reagera negativt på detta inlägg. Som menar att vi inte alls ska tona ned problemet med de patriarkala strukturerna. Jag motsäger inte att det finns patriarkala strukturer i samhället – män som speglar sig i och hjälper varandra, män som använder sin makt för att t.ex. få sex, män som undervärderar kvinnors kompetens – det är ett reellt problem som ska uppmärksammas. Men skillnaden är att psykopater förtrycker, lurar och sviker alla – män som kvinnor. Beteenden hos psykopater kan i många fall förväxlas med patriarkalt beteende, men psykopater är generellt farligare – de mest våldsamma männen är t.ex. ofta psykopater.
Både analysen och lösningarna blir inte rätt om man förklarar alla mäns negativa beteenden med patriarkala strukturer – patriarkala strukturer går att komma åt genom att upprksamma problemen och skapa en bättre kultur, men psykopater, narcissister och mytomaner har sina personliga egenskaper av biologiska skäl och de är svårare att ändra på (även om en bra kultur och en bra uppväxt i viss mån kan ha dämpande effekter även på dem).