Kategoriarkiv: Uncategorized

Tillit baklänges blir också tillit

Tillit är en palindrom, det blir samma ord även om man läser det baklänges. Det är väldigt passande eftersom tillit bygger på ömsesidighet. Tillit baseras på ömsesidiga förtroenden mellan människor – det är individen i samspel med andra människor som avgör graden av tillit i ett samhälle. Problemet är att det inte går att vara tillitsfull om omgivningen är full av misstro. Det är inte rationellt eftersom man då riskerar att bli lurad och sviken. Har man blivit det tillräckligt många gånger så ökar misstron även hos den mest tillitsfulle. Detta är en viktig orsak till att tillit är så svårt att bygga upp och så lätt att rasera.

Tolerans påverkas också av den sociala kontexten, men den är lättare att bygga upp eftersom den i högre grad är ett individuellt ställningstagande. Jag kan agera tolerant mot andra människor även om andra i omgivningen är intoleranta.

Tillit och tolerans spelar stor roll för ett lands utveckling. Tillit till andra människor gör livet enklare: det är lättare att få stöd och hjälp när man behöver det, och med ett bra socialt nätverk öppnas fler dörrar i livet. De sociala friktionerna i samhället minskar. Utan tillit är det svårt att samverka med människor som man inte är nära förtrogen med. Samhällets transaktionskostnader minskar dessutom av tillit. Det blir mindre kostsamt att ingå avtal med andra, eftersom en handskakning kan räcka. Behovet av att skydda sig eller agera mot bedrägliga beteenden minskar, vilket markant ökar den ekonomiska aktiviteten.

Tolerans ökar möjligheterna för de bäst lämpade att få bra positioner och jobb i samhället oavsett grupptillhörighet. Den ökar också förståelsen för omvärlden och gör den mindre hotfull, vilket dels kan ge nya perspektiv och idéer, dels stimulera till handling. Den amerikanska professorn Richard Florida menar att de mest framgångsrika städerna i världen präglas av tolerans. Toleransen skapar kreativa och dynamiska miljöer, vilket gör dessa platser attraktiva för såväl människor som företag (Florida, 2005).

Att som land ha höga nivåer av tillit kombinerat med hög tolerans ger idag en stor konkurrensfördel. Teknik och kompetens har blivit allt mer lättrörligt och konkurrensen från andra länder är stor. De ger inte samma stora fördelar som de en gång gav. Det sociala kapitalet i form av tillit och tolerans är däremot platsbundet – det går inte att flytta på. I en allt mer globaliserad värld där teknik, information och kunskap är lättrörligt har det sociala kapitalet därför blivit en allt viktigare konkurrensfaktor.

”Om vi inte börjar bli mer rädda om varandra, så kommer vi att bli mer rädda för varandra”

Tillit och tolerans verkar ge färdigheter hos människor som skapar fördelar i en allt mer globaliserad och komplex värld. En förmåga att förstå olika perspektiv, hantera olikheter och en vana att leva med förändring. Det är egenskaper som behövs för att motverka populism, näthat, åsiktskorridorer och en snuttifierad media. För om vi inte börjar bli mer rädda om varandra, så kommer vi att bli mer rädda för varandra!

 

 

Nya knappar för social media

De tidigare funktionerna för delning som jag hade fungerade inte så bra. Jag fick dem t.ex. aldrig att fungera på Iphone och Ipad. Så nu har jag efter mycket möda fått ett nytt tillägg för sociala medier installerat som verkar funka precis som jag vill. Tyvärr försvann flertalet av tidigare likes och delningar, så ni får gärna fylla på med lite ”likes”. Det ser lite tomt annars!

OBS! Följa knappen sitter längst ned till höger på bloggens sidor!

Alla puckon på ett ställe!

”Hjärnforskningen visar att vi nästan bara tar till oss det som bekräftar det som vi redan tror oss veta. Eftersom vi helst umgås med människor som tror sig veta ungefär samma saker som vi själva tror oss veta, så förstärks det som vi tror oss veta så mycket att det vi tror oss veta med tiden faktiskt blir sant. Och när något är sant, så är ju avvikande information per definition osann, det finns då ingen anledning att reflektera, tänka, lyssna eller bearbeta ny information.

Vi ser förundrat och ibland förskräckt på dem som inte vet rätt. De vet ju inte ens hut! Och trots att vi så många gånger talat om för dom att de inget begriper så verkar dom inte ändra sig. Till slut blir man ju arg!”

 alla-puckon-samlade-pa-ett-stalle

 

 

Social hållbarhet

Centrum för social hållbarhet är ett nytt tvärvetenskapligt forskningscentrum som ska informera om spännande, kreativa och konkreta forskningsresultat om hur människor kan samverka mer effektivt och hållbart. Social hållbarhet är ett närbesläktat begrepp till socialt kapital, men har ingen exakt definition. Ofta är social hållbarhet en omskrivning för social trivsel  och gemenskap. Nyckelfaktorer är medkänsla, tillit och altruism såväl på individnivå som för samhället i stort. Eller som överkonstapel Bastian från Kamomilla stad sammanfattar det hela:

”Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till. Men i övrigt kan man göra som man vill”

Professorn och författaren Stefan Einhorn vid Karolinska institutet  berättar i filmen nedan om bakgrunden till att CSS skapades.

Länk till filmen

Häxprocess

Igår upptäckte jag Kjell Höglunds låt ”Häxprocess” från 1973. Kanske inget musikaliskt mästerverk, men texten är fantastisk och känns påfallande aktuell år 2016. Nedan är första versen i den hela 15 minuter långa låten.

”Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill
och fastän häxprocesser hörde gångna tider till
så har vi inte glömt principen, den är alltför bra
den kommer väl till pass när det är något vi vill ha
och eftersom ju ännu inte allt är perfekt
så behövs det då och då ett passande objekt
på vilket vi kan avreagera vår affekt
och därigenom återfå en smula självrespekt
vi behöver sällan någon lysande ursäkt
det räcker många gånger med en påhittad defekt
sen samlas alla rättvisans vänner till process
som pågår bakom lyckta dörrar vanligtvis till dess
att dom i målet fallit efter fastställt formulär
efteråt förklarar vi vårt handlingssätt så här:
”allting går ju ännu inte riktigt som vi vill
så då brände vi för säkerhets skull en häxa till”

Julia Ceasar

Det mest tillitsraserande en människa kan drabbas av är att bli utesluten från sin egen grupp (de man umgås och identifierar sig med) och att bli orättvist behandlad av människor som i någon form har makt över en. Det kan t.ex. vara polis, domstol, byråkrater, socialsekreterare, läkare, lärare, bankpersonal eller försäkringshandläggare.

För någon månad sedan avslöjade Expressen och Svenska Dagbladet namnet på den nätbloggare och författare som gått under pseudonymen ”Julia Ceasar”. En person som är starkt invandrarfientlig och som genom sin goda skrivförmåga fått ett stort genomslag i den växande nätrörelsen mot invandring. Hennes bok ”Världsmästarna” har blivit en bibel för många Sverigedemokrater och hon är otvivelaktigt en person som blivit väldigt inflytelserik i dessa kretsar.

Jag använder sällan ordet rasist. De flesta är inte främlingsfientliga på grund av att de hatar människor med annan  hudfärg, utan det handlar mer om rädsla för andra kulturer och oro för att en hög invandring medför negativa konsekvenser för Sverige. Men efter att ha läst några av hennes texter, så tvekar jag inte att ta ordet rasist i min mun. Och hon är minst lika hatisk till politiker, ”gammalmedia” och ”kultureliten”.

Jag läste också med intresse de artiklar som då skrevs om avslöjandet. Jag tycker för övrigt att det var helt rätt att avslöja hennes riktiga namn. En person som skapat sig ett så stort inflytande över andra människor kan inte räkna med att få fortsätta att vara anonym. Ett demokratiskt samhälle kräver att makt utövas transparant.

Men vad är det som får en människa att bli så hatisk och konspiratoriskt lagd? Jo, när jag läst artiklarna i Expressen och Svenska Dagbladet slår det mig att hon råkat ut för de två saker som jag nämner i början av artikeln som de mest tillitsraserande som en människa kan råka ut för.

I slutet av 1980-talet fick ”Julia Ceasar” sjukdomen ”oral galvanism”, namnet för de besvär som de drabbade ansåg kom från tandfyllningsmaterialet amalgam. År 1989 publicerade hon en debattartikel i Dagens Nyheter där hon hävdade att 10-20 procent av den vuxna befolkningen var förgiftad och att de som drabbats avfärdades och hånades. Hon menade att det pågår en förgiftningskatastrof som skulle komma att gå till historien som det största någonsin. Hon bedrev också en kamp mot sin kommun i fyra år för att få sin bostad elsanerad. År 1993 förtidspensionerades ”Julia Ceasar”, då endast 49 år gammal.

Jag vet inte vad som är sant vad gäller ”oral galvanism” eller elallergi. Rätta mig om jag har fel, men vad jag förstår så har forskare inte kunnat hittat några samband mellan symptom och elektriska fält eller amalgam. Men många av dem som led alternativt trodde sig lida av dessa sjukdomar fick brottas med en oförstående läkarkår. Många kände sig kränkta, illa bemötta och orättvist behandlade. Ofta slutade många års kamp för att bli trodd med en förtidspension och ett liv i bitterhet mot myndigheter och läkare.

Med tanke på de åsikter hon har och den konspiratoriska läggningen så är det ingen vild gissning att hon också kan ha blivit utstött och kanske t.o.m. mobbad av sina kollegor på DN. Det är svårt att gå emot sin egen grupp, att märka att de åsikter man själv har inte överensstämmer med vad som är ”comme il faut” i den egna gruppen. Känner man sig utfrusen kan detta mycket väl leda till ett hat mot de tidigare kollegorna och de värdringar de står för.

”Julia Ceasar” har sannolikt upplevt de två mest tillitraserande faktorerna som kan hända en människa. Det har gjort henne hatiskt, inte bara mot sina tidigare kollegor, utan också mot deras värderingar och mot myndigheter som hon sannolikt upplever har förstört hennes liv. När man inte har någon tillit till myndigheter, journalister och de som har makt, så är det lätt att tro att det finns konspirationer – att människor har en hemlig agenda. 

Jag länkar inte till artiklarna för mitt syfte är inte att ”hänga ut henne”, utan jag vill öka förståelsen för hur människor kan bli hatiska och att denna förståelse också kan leda till att vi kan bli bättre på att se och bemöta de människor som ligger i riskzonen.

Nu är boken klar!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skulle boken ”Tillit och tolerans”, som jag skrivit åt organisationen ”Arena för Tillväxt”, offentliggöras på ett seminarium vid Almedalen. Det gick riktigt bra. Fullsatt, Bo Rothstein tyckte det var jättebra att vi gjort en populärskrift inom detta område, många positiva kommentarer efteråt och jag blev nästan omgående inbokad för fyra föreläsningar under hösten.

Länk till rapporten

Att offentligöra en skrift mitt i sommaren är knepigt eftersom alla går på semester och lanseringen kommer av sig.  Men nu drar vi igång igen. Idag kommer Arena för Tillväxt att skicka ut skriften till KS-ordförande, kommunchefer, näringslivschefer och oppositionsråd m.fl. i kommunerna. Och den 24:e september genomför Arena för TIllväxt ett frukostseminarium på temat socialt kapital (se länk nedan). En handfull föredrag och workshops hos kommuner är också inplanerade under hösten. Jag kommer nu också att bli mer aktiv på bloggen igen.

Länk till inbjudan seminarium

Jag tar från och med oktober i år också gärna på mig uppdrag kopplat till ämnet socialt kapital, t.ex. föredrag, skrivuppdrag eller andra mer konsultativa uppdrag. Jag vill också gärna komma i kontakt med folk som på olika sätt arbetar med frågor som rör socialt kapital eller som är insatta i ämnet. Se kontaktuppgifter till mig i kolumnen till höger.

Framgångsreceptet i en global och komplex värld är att kunna förstå olika perspektiv, hantera olikheter och ha förmågan att leva i ständig förändring. Det är färdigheter som får utrymme att växa i samhällen med ett högt överbryggande socialt kapital, där en hög grad av tillit och tolerans kan kombineras. Det är färdigheter som också främjas av många kontaktytor mellan olika grupper i samhället – när människor förmår att samverka med varandra och nå lösningar i samförstånd trots olika bakgrunder och erfarenheter.

 

Socialt kapital på Almedalen

Äntligen klar! Jag har inte publicerat så många inlägg de senaste månaderna, men jag har haft fullt upp med att skriva klart min skrift om det sociala kapitalets betydelse för platsens utveckling åt organisationen Arena för Tillväxt.

Winston Churchill sa följande angående författandet av böcker:

Att skriva en bok var ett äventyr. Till att börja med var det en leksak och ett nöje, sedan blev det en älskarinna, så en härskare och till sist en tyrann.

Det ligger något i det. Men nu är den klar och jag känner mig nöjd.

Skriften kommer att offentliggöras under Almedalen. Arena för Tillväxt leder ett seminarium där jag kommer att presentera rapporten. Statsvetaren Bo Rothstein, tillsammans med tre representanter för några av de kommuner som vi lyfter fram i skriften kommer att sitta i panelen. Mer om seminariet samt en intervju med mig finns att läsa på Arena för Tillväxts hemsida.

Länk till Arena för Tillväxt

Korruption fördärvar samhällen

Kloka Gunnar Wetterberg skriver en artikel om tillitens betydelse i jusektidningen Karriär.

”Tilliten betyder att Sverige fungerar smidigare och med färre kontrollanter än de flesta andra länder. Det är bättre för oss som människor att leva så, men det ger oss också en konkurrensfördel: det är lättare att göra affärer med hederliga länder. Därför måste vi ta itu med de avskräckande exemplen. Inte ens i det självbelåtna Norden kan man vara säker på att slippa korruptionen.”

Artikel från jusektidningen Karriär

Medborgartjänst

I en debattartikel i Dagens Nyheter idag lyfter nio politiker, fackföreträdare och forskare behovet av en allmän obligatorisk medborgartjänst. Skälen är två.

Aktuell statistik över det sociala kapitalet visar att den generella tilliten bland framförallt unga minskar oroväckande snabbt. Det kan säkert ha flera olika skäl. Författarna till artikeln pekar på en ökad individualisering och fragmentarisering av samhället. Den gamla värnplikten och en sammanhållen skola var tidigare motverkande krafter, men dessa  instrument för sammanhållning och integration är nu borttagna respektive försvagade.

Det andra skälet är att fler människor behöver utbildas kring civilförsvars-, kris- och katastrofinsatser, dvs. samhällsviktiga insatser som inte kan lösas tillfresställande på något annat sätt.

Länk till debattartikel i DN

 

 

Varannan svensk jobbar ideellt

Svenska Dagbladet kör en artikelserie om ”Att ge och få”. I nedanstående artikel avhandlas svenskarnas höga ideella engagemang. Drygt hälften av alla svenska medborgare arbetar ideellt och fyra av 10 hävdar t.o.m. att det är en moralisk skyldighet att göra frivilliga insatser.

– Vi har en infrastruktur av föreningsliv som är helt extraordinär. Drygt 50 procent av befolkningen gör minst en ideell obetald insats under ett år och en grupp gör ofantligt stora insatser. Engagemanget är stabilt högt, säger Lars Svedberg, professor i socialt arbete vid Ersta Sköndal högskola.

Vanligast är att arbeta ideellt inom idrottsföreningar. På andra plats kommer att engagera sig i organisationer som utför socialt arbete, till exempel Röda korset eller Bris. Fler män (57 %) än kvinnor (50 %), har utfört något ideellt arbete under det senaste året.

I texten läser jag bland annat att Norge, Holland, Sverige och USA är de länder i världen där högst andel människor engagerar sig ideellt. De tre första länderna är också de som enligt World Value Survey hamnar främst vad gäller människors generella tillit till varandra. USA hade nästan samma tillitsnivåer som Holland och de nordiska länderna i början av 1960-talet, men där har tilliten dramatiskt minskat sedan dess. Fortfarande är det ideella engagemanget starkt, men faktorer som kraftigt ökad ojämlikhet, boendesegregering och låg social rörlighet har minskat det sociala kapitalet i USA.

 

Artikel från SvD

Statistikskolan, del 1

Det här inlägget kanske inte främst handlar om socialt kapital, men jag är ju i grunden statistiker och kan inte låta bli att någon gång ibland även dela de funderingar jag har kring hur man tolkar statistik.

Internet har ju gjort det väldigt enkelt för kunder att betygssätta sin upplevelse av en vara eller tjänst. Men kan vi verkligen lita på dessa betyg? Lite fingervisning kan de säkert ge, men det kan vara bra att känna till hur lätt betygssättningen kan bli missvisande.

Jag läste nyligen i en artikel i tidningen Modern Psykologi att böcker som fått priser och uppmärksammats i media ganska snabbt får sämre betyg av läsarna.  Det låter ju mycket märkligt, men anledningen är att priserna drar till sig ovana läsare som tycker att den prisbelönta boken är svårläst eller tråkig och därför ger boken ett lägre betyg än tidigare mer vana bokläsare gjort.

Samma sak tror jag gäller kunders betygssättning av hyrfilmer eller streamade filmer. En del dialogdrivna kvalitetsfilmer ska kanske inte marknadsföras som ”skrattfest” eller ”spännande thriller” som man ibland gör för att locka till sig kunder. Det drar till sig ”fel” kunder som i sitt missnöje över ”felvalet” ger bottenbetyg till filmer som egentligen håller hög kvalitet. De mer medvetna filmälskarna gör sällan samma felval. De ser inte på ”dåliga” filmer och betygsätter dem därför inte heller. Det medför att betygen för sämre filmer ofta överskattas medan betygen för kvalitetsfilmer underskattas.

Det fick mig också att fundera över hur föräldrar betygssätter privata respektive offentliga förskolor/skolor. Min hypotes är att de som väljer privata alternativ gör mer medvetna och kanske också ideologiskt färgade val och därför har starkare incitament att ge den skola de valt ett högre betyg. Människor är i allmänhet funtade så att vi i det längsta försvarar de val vi gjort. Det tar helt enkelt emot att för sig själv erkänna att den privata skola som man valt till sitt barn inte motsvarar förväntningarna.  De som däremot inte gör något medvetet val, utan låter sina barn gå i den kommunala förskola eller skola som ligger geografiskt närmast, kan däremot ”kosta på sig” att vara missnöjda på ett annat sätt.

Det är min hypotes. Vad tror du?

 

 

Tsunami av medvetna missförstånd

Det har blivit några inlägg på detta tema, men jag tjatar vidare eftersom jag tycker det är viktigt.

Ska man föra en debatt på ett hederligt sätt så måste man utgå från vad åsiktsmotståndare faktiskt säger. Alltför ofta tycker jag att debattörer nästan medvetet tolkar in saker som motståndaren aldrig sagt eller skrivit. En tsunami av medvetna missförstånd i syfte att misskreditera, som en debattör uttryckte det efter att ha blivit kölhalad medialt.

Om det är medvetet eller omedvetet kan ju vara svårt att veta. Men sant är att vi sällan tar till oss vad andra säger om resonemangen inte stämmer in med vår världsbild.

”Våra åsikter baseras till stor del på instinktiva, känslomässiga reaktioner. Argumenten konstruerar vi i efterhand, för att våra åsikter ska verka välgrundade och faktabaserade. Vår världsbild är emellertid given av vårt arv och vår uppväxt i mycket större utsträckning än vi själva vill medge.”

Precis som forskaren Andreas Bergh skriver i artikeln nedan så är det en nedslående tanke att sakliga argument sällan får någon att ändra åsikt. Det som dock är bra med denna insikt är att man får större förståelse för varför folk tycker olika. Att en del inte tycker som jag beror inte på att de är idioter, de är en produkt av sin uppväxt och vilka subkulturer som de identifierar sig med. Och det gäller ju även för mig. Det är faktiskt rätt skönt att tänka så……

Länk till artikel i SvD

Bokreferat

På uppdrag av ”Arena för tillväxt” håller jag på att skriva en rapport om det sociala kapitalets betydelse för lokal utveckling. Jag hinner därför inte skriva så mycket på bloggen. Däremot läser jag en hel del. Jag tänker successivt tipsa om och lägga upp korta referat på de böcker jag läst under arbetet med rapporten.

Jag tycker det är viktigt att läsa författare som har olika politiska åskådningar. Två böcker som jag plöjt under det senaste halvåret är Katrine Kielos ”Det enda könet” och Fredrik Segerfeldt ”Den nya jämlikheten”.  En feministisk vänsterdebattör som tar ära och heder av den rationella och egennyttiga ekonomiske mannen och en liberalkonservativ Timbroförmåga som fått upp ögonen för att marknadsekonomi inte kan fungera utan en stabil och rättvis statsapparat. Även om böckerna inte uttalat handlar om socialt kapital, finns det mycket att hämta från båda som bekräftar dess betydelse. Båda böckerna är lättlästa och tankeväckande med intressanta exempel från historien.

Se bokreferat här (längst ned på sidan)